I en avlägsen tid, då mamman inbillade sig att hon skulle sy kläder till sig själv, inhandlades en bit svart stickat tyg med ränder från Stoff & Stil. Tyget fraktades hem i bil och hamnade på klippbordet, där det ganska raskt klipptes till delar att sy ihop en klänning av. Sömnaden påbörjades, men sen hände något. Vad det var kan jag inte längre minnas så länge sedan är det, men förmodligen kom något mer akut klädbehov till barnen emellan. Ja, ni vet säkert hur det är: du tänker dig att du ska sy/köpa något till dig själv, men av en outgrundlig anledning så är resultatet alltid detsamma = mer kläder åt barnen. 

Någon gång mellan pappans jacka och lillebrors mysdress fick jag faktiskt tummen ur. Mycket tack vare att maskinen ju ändå var trädd med svart och då kan man ju passa på. Jag har märkt att jag har enklare att färda olika ufon om maskinen är rätt trädd, då är ju en stor del av förberedelsemomentet redan gjort. Inte för att det tar så lång tid att trä om en overlock egentligen, men den mentala spärren blir mindre.



Mönster: Lana, ljuv stickad klänning ur Ottobre 5/2010

Tyg:  tunnt, svart stickat tyg med strukturränder från Stoff & Stil, akrylblandning känns det som.

Bäst just nu: Att en arbetskamrat tyckte klänningen var så fin att hon trodde den var köpt och på studs vill beställa en asymmetrisk klänning till sig själv. Sen är klänningen helt perfekt att ha utanpå en långärmad tröja och leggings - jätteskönt och ändå rättså välklätt till vardags.

Sämst: Varför ska det vara så svårt att komma i mål med vissa saker? Jag påbörjar ofta olika alster och sen tröttnar jag på vägen och börjar på något nytt. Har just nu två virkade koftor, en overall och ett par velourbyxor samt ett par olika små målarjobb igång. I huvudet har jag ännu fler saker: ny virkad mössa åt lillebror, virkade inneskor, tunikor till mig och en födelsedags-/ utklädningsdress åt lillebror. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Varför kan jag inte hålla mig till en sak i sänder och bara göra klart innan jag börjar på något nytt?