I slutet av förra veckan var vädret riktigt härligt, sådär soligt och vårvarmt. Då är det dags att plocka fram kepsar och solhattar, för även om solen är skön behövs skydd mot strålarna. På dagis talade lilleman om för personal och hämtande föräldrar att hans mamma minsann skulle sy en keps till honom. Ja, så mamma fick ju gå hem och sy en keps för att killen inte skulle vara en lögnare.
Min gamla utslitna tunika, pappans skjorta som fått en del fläckar och några spillbitar vliseline och så lite egentid vid symaskinen och ut kom en keps med en söt liten skärm. Mönstret jag utgått från kommer som vanligt från Ottobre; denna gång Coconut från 3/2010. A passar jättebra i den och han är hur söt som helst, men tror ni att han uppskattar den? Nej, det första han sa när han fick se den var "Var är angry birdsen? Jag vill ha en sån på som H har runt halsen(nyckelbandet jag sytt)." Sen vägrade han kepsen hela morgonen, men i eftermiddags lyckades jag knäppa den här bilden:
Igår firade vi att alla i familjen, utom jag då, hade namnsdag, eftersom alla grabbarna heter efter pappa i andranamn. Ja, också råkar brorsan ju också ha samma andranamn, och dessutom hans grabb. Egentligen är vi väl sådär bra på att fira just namnsdagar, men med sex namnsdagbarn slipper man liksom inte undan. Det blev härligt vardagsbesök av brorsan med familj och finfika med Kungens tårta.
Sen kunde jag ju inte hålla mig helt från att pyssla ihop några små snabba presenter:
Varsitt nyckelband till tvillingarna. Ripsbanden är köpta via Tygsamlarna och ringar, knäppen och karbinhakar är återvunna från min lilla skrotlåda eller direkt från fulband.
Lillebror fick en vetekudde. Ja, förvånande nog för en treåring, men kusinen har ju en och då önskade han sig också en. Innerpåsen är sydd av en bit gammalt lakan och avdelad i tre fack. Jag var lite snål och fyllde med grötris istället för vete, men kompenserade lite genom att lägga i en näve egenodlad torkad lavendel i varje fack. Yttertyget är sytt som ett örngott så att det ska kunna tas av och tvättas när det blir smutsigt.
Brorsbarnen fick båda varsin tomatplanta. Planterade i creme fraicheburkar och tejpade fast lite färgglatt papper för att piffa till dem lite.
Nallen jag virkade till lillebror kände sig visst lite ensam när lillebror var på dagis så han var ju tvungen att få lite virkat sällskap. En kaninfröken efter samma mönster som Herr Nalle fick det bli. Fast den här gången kunde jag klura ut mönstret och det var inte alls svårt - tvärtom faktiskt. Att Fröken Kanin blev lite större än Herr Nalle beror ju såklart på att jag använt olika garn till dem och inte på mönstret. Anar ni en följetong? Japp, det skulle lätt kunna bli en Fru Groda eller något sånt. När lusten faller på.
Japp, även jag har fallit offer för boken. I fb-gruppen Vi Sytokiga fick jag först nys om en ny svensk bok med mönster för kvinnor och blev nyfiken. Mitt bibliotek höll precis på att köpa in den så jag behövde inte vänta så värst länge innan jag kunde hålla den i mina händer. Och ja, den är bra, riktigt bra! Faktiskt så pass att jag numera äger ett eget exemplar av den. Men den här toppen klippte och sydde jag från mitt låneex. Jag valde mönstret Simone som är figurnära och Nonnotyget köptes på Syfestivalen för att bli något somrigt till mig. Faktiskt köpte jag för ovanlighetens skull väldigt mycket tyg till mig själv på syfestivalen i februari. Barnen har jag redan så mycket tyger till så det var nästintill överflödigt att köpa mer till dem. Tillbaka till toppen: jag tänkte mig den och en jeanskjol eller kanske ett par shorts. Men tills värmen kommer får jag nöja mig med vanliga jeans till och det är ju inte så dumt det heller.
För sådär en fem-sex år sen fyndade jag en helt underbart skön fåtölj med tillhörande fotpall för en hundring på idrottsföreningens loppis. Jag var på jakt efter en bred fåtölj med hög rygg åt mannen i huset och blev helt överlycklig när jag hittade denna sköningen. Jag fick till och med hjälp att lasta in den i bilen och väl hemma konstaterades att den var helt perfekt. Ja, förutom möjligen då klädseln, som i det läget var hel och ren, men knappast i min smak. Trots det har fåtöljen hängt med som skön sittplats i "pojkrummet", uppflyttad i vardagsrummet som ammningsfåtölj för mig när lilleman var liten och som tillflykt för både stora och små. Ja, kort sagt, hela familjen har älskat denna möbel. Men kärleken har sitt pris och fåtöljen har blivit illa åtgången med fläckar som inte gått bort och nu slutligen hål i klädseln.
Mannen har tyckt att jag gott kunde klä om fåtöljen och det var ju lite tanken redan från början, men jag har dragit mig för att starta detta projekt då jag inte varit säker på att ro det i land. Hade fåtöljen haft rakare former så hade jag kunnat sy ett tvättbart överdrag, men nu med de runda formerna var jag osäker på hur bra det skulle bli. Som en utväg inhandlades ett enkelt överdrag, som i stort inte var annat än ett stort tygskynke. En nödlösning, som dock inte var särskilt tillfredsställande då överdraget aldrig tycktes stanna på rätt plats utan bara gled runt och av fåtöljen. Och överdraget behövde ju tvättas också och då passade lillebror på att sticka in sin hand i ett litet hål som fanns i sitsens klädsel och plötsligt var hålet inte så litet längre. Ingen återvändo tycktes längre finnas.
En förmiddag när pappan och tvillingarna var utomhus och jag och lillebror tvingades vara inomhus pga. öroninflammation och halsfluss fick jag så "rycket". Jag tänkte först bara kolla lite hur den var uppbyggd, men det hela slutade med att jag skruvat isär hela fåtöljen och börjat dra bort en del av den miljon klamrar klädseln var fäst med. Jaha, kanske inte det smartaste när man fortfarande är sjuk, men jag kände att jag behövde något att syssla med. Själva tyget är det köpta överdraget som ju inte längre skulle vara till någon nytta. Sakta, sakta har fåtöljen omvandlats del för del. Jag har ryckt klamrar, fotat lite där jag varit osäker på hur saker och ting skulle sitta. Sprättat och strukit den gamla klädseln innan jag använt den som mall för den nya. Sytt och provat och sytt om lite där det behövts. Dragit i tyget och klamrat fast det. Jag har gjort det mesta själv, med lite hjälp från tvillingarna att lossa klamrar och då och då även en hjälpande hand från maken. Han har fått skruva ihop hela fåtöljen igen. Det där är inte riktigt min avdelning, men sådan tur att vi kompletterar varandra där.
Det färdiga resultatet är över förväntan - den ser nästan som ny ut och den nya klädseln är mycket mer up-to-date. Nu kan vi njuta många år till av vår sköna fåtölj. Nu återstår bara fotpallens makeover, men till den behöver jag inhandla lite mera tyg.
35-årig mamma o fru. Jobbar inom handikappomsorgen. Har ett ständigt behov av att vara kreativ: sy, virka, måla, göra smycken och papperspyssel. Gillar även att gå på loppis
