Flitig som en myra
Bloggande har det tyvärr inte blivit tid till på sistone - eller jag har inte prioriterat det. Det gör jag inte ikväll heller...ledsen, men ni får bara en liten tjuvkik på vad jag sysslat med ikväll.
Japp, jag har strukit - i mängder. Min lilla egengjorda piffikus är perfekt när jag ska ha exakta mått. Eller den funkar bra när jag inte orkar leta upp den riktiga i metall som ligger någonstans i röran i mitt syrum. Ett plus med en i papp är att risken för att bränna sig på den minskar avsevärt. Imorgon är vi lediga hela familjen tillsammans och då är det tänkt att vi ska vara ute i trädgården och jobba, men jag hoppas också hinna med att färda detta pyssel.
Japp, jag har strukit - i mängder. Min lilla egengjorda piffikus är perfekt när jag ska ha exakta mått. Eller den funkar bra när jag inte orkar leta upp den riktiga i metall som ligger någonstans i röran i mitt syrum. Ett plus med en i papp är att risken för att bränna sig på den minskar avsevärt. Imorgon är vi lediga hela familjen tillsammans och då är det tänkt att vi ska vara ute i trädgården och jobba, men jag hoppas också hinna med att färda detta pyssel.
Färgglad krita
Hemma hos oss ritas det en hel del i perioder. Då får man med tiden kritstumpar eller om konstnären är lite hårdhänt en hög avbrutna kritor. Tidigare har jag kastat alla små kritbitar. men inte nu längre. Av alla bäckar små, kan bli en hel å. Eller en stor regnbågsfärgad puckkrita. Inspiration och tutorial på engelska finns här. Visst verkar det hur enkelt och roligt som helst? Lite tips på vägen:
- sortera kritstumparna (vaxkritor) i plastmuggar. Olika nyanser av samma grundfärg tillsammans. Större bitar bryts för att smälta fortare.
- använd plastmuggar av lite tjockare kvalitet. Mina smälte ihop och liknade petflaskbottnar efter några vändor i micron.
- smält kritorna i vattenbad på full effekt i några minuter i taget och skaka/ blanda om kritblandningen mellan varven. Håll hela tiden koll på muggen för det kan gå rätt snabbt.
- använd en annan plastmugg, creme fraiche förpackning eller gammal muffinsform som gjutform. INTE en form som du tänker baka i igen för kritorna kan efterlämna oönskad överskottsfärg. Jag använde en muffinsform i silikon för den hade en så bra och lagom storlek och form. INTE bra! Trots flera diskningar finns en irriterande färgrand kvar. Även fast jag vet att formen är ren känns det inte som om jag vill baka i den igen.
- kritblandningen blir väldigt varm så det är inget som barnen bör handskas med. Låt kritan svalna ordentligt innan den tas ur formen. Ganska svårt med tre nyfikna små medhjälpare, men det gick. Klart att måla!
Cernitsmycken
L var fortfarande sjuk igår, men inte SÅ sjuk att han kunde ligga i soffan/sängen hela dagen. För att hålla honom och lillebror borta från dumburken en stund kom jag på att vi kunde göra morsdagshjärtan av cernitlera (så mamma om du är här inne så blunda ;-). Idén kommer från en amerikansk blogg jag precis hittat till NOT just another housewife, verkligen värd ett besök.
Killarna tyckte det var jättekul att skapa i lera och när vi ändå höll på gjorde vi även några runda pärlor. Hålen gjorde vi med tandpetare, lillebror insisterade på att göra sina själv så de hamnade precis där de skulle vara. Tanken är att hjärtanen ska få någon slags snodd/kedja så att de fungerar som halsband.
När H kom hem blev han lite sur att vi pysslat utan honom så jag fick snabbt komma på ett annat pyssel vi kunde göra allihop. Men det och färdiga halssmycken får ni se i ett annat inlägg.
Grön
Dagens lunch var grön, både vad gäller färg och med tanke på miljön. L är sjuk idag; han har ont i halsen och äter ingen fast föda alls. Så när jag och lillebror var ute och hängde tvätten såg jag alla nässlor längs med trädgårdsgången och kom på att jag ju faktiskt kunde göra nässelsoppa. Både jag och L gillar den skarpt och det passade bra att göra när pappan och H inte var hemma eftersom de inte äter den. Enkelt och gott! Serverade den med ägghalvor och hembakat GI-knäcke med lite smör och god ost på. Lillebror åt tre portioner så även han gillade den.
Velourjacka med kaninfickor
Den här jackan har verkligen varit en följetong. Jag klippte till tygerna ungefär samtidigt som jag sydde velourbyxorna med kaninfickor. Mönstret kommer från Ottobre och finns i samma nummer som byxorna, 4/2011. Det hade inga fickor från början, utan dem ritade jag eftersom jag tyckte att det vore roligt med matchningen. Jag sydde också fickorna färdigt ganska snart, men sen blev jackan liggande osydd ett bra tag.
Det är ju ofta så i livet att när det händer något så kommer allt på en gång, lite så har vi haft det ett tag nu. Det har inneburit att jag inte haft varken tid, ork eller lust att sy och pyssla. Jag har massor med ufon som blivit liggande senaste perioden. När jag väl kommit till skott har jag satsat på enkla ting; sådant som inte kan gå fel eller krångla och sådant som blir klart på en kort stund så att jag fått färdandets tillfredsställelse. Bloggandet har ju som märkts också fått stå tillbaka och jag har inte varit särskilt flitig med att följa andras bloggar heller så jag har en hel del inspiration att hämta från allla duktiga sy- och pysselbloggare när väl lusten finns.
Men så en dag under lillebrors sovstund gick jag in i min lilla skrubb där symaskiner och tyg bor, hittade jackan och beslöt mig för att nu var det hög tid att färda den, helst innan lillebror vuxit ur den. Så jag satte igång, men när jag skulle sy i ärmarna började Ove krångla. Jag prövade allt från att trä om, till att mixtra med trådspänning, men utan önskat resultat. Efter att ha sprättat ett antal gånger prövade jag att byta nål och minsann Ove blev som en helt ny människa (fastän han bara är en maskin). Nu flöt sömnaden på utan minsta besvär och jackan blev klar i ett huj.
Velour och muddtyget kommer från Stoff & Stil. Velouren är en liten stuv som blivit liggande efter att storebrorsorna fått mjukisar i tyget för något år sen. Nu är det bara en ytte pyttebit kvar, som jag hoppas räcker till shorts till lillebror också. Ficktyget med kaninerna kommer ju som bekant från Jny Design och där har jag en rätt trevlig liten bit kvar som säkert räcker till en tröja eller två. Dragkedja fick jag lov att lägga på beställning från Bibbis textil då ingen av dem jag hade här hemma passade. Egentligen var jag ju med i Beas använd det du har utmaning, men jag ansåg att blixtlås kunde räknas som nödvändigt tillbehör i det här fallet.
Tja, på hela taget är jag rätt nöjd ändå. Jackan blev klar innan A vuxit ur den. Jag fick till den precis som jag ville till slut och den är perfekt att ha både under den vanliga vårjackan kalla morgonar och utan något över varma, soliga försommareftermiddagar.
Karameller
Vad gör du? frågar mannen uppgivet när jag en kväll satt framför tv:n och delade klädnypa efter klädnypa och därefter målade dem i glada färger. Jag gör det roligare att hänga tvätten, svarade jag glatt. Vilket jobb, sa han och återgick till tv-tittandet och jag fortsatte måla. Ja, han hade rätt det var mycket jobb, men roligt! Och tänk så härligt det kommer att se ut på vår tvättlina i sommar! Annat än plastnypor som går sönder nästan meddetsamma eller grånande tränypor.
Till nyporna har jag använt mig av små slattar hobbyfärg som blivit över. Ofta får du små burkar i olika färdiga hobbykit och det blir alltid lite över. Nyporna fanns redan hemma. När färgen torkat lackade jag alla ytor en gång också så att färgen inte ska smeta.
Vårens första
Två solhattar till lilleman med marin känsla. Yttertyg i ljusblå chambray och randigt respektive prickigt blåvitt foder. Lagom tunna, men ändå skyddande en varm sommardag ute med båten. Allt från tyghyllorna här hemma så det platsar i "använd det du har"utmaningen.
Att jag fick ändan ur redan nu beror mycket på att jag tokletade efter en solhatt till lillkusinen att stoppa i påskägget och insåg att urvalet i butikerna var skralt, så det var lika bra att vara ute i god tid. Och så brukar det alltid gå åt några stycken - en på dagis, en hemma, en i båten som sagt och så någon på vift någonstans - så det var lika bra att sy två på en gång.
Ja, alltså vårens första solhattar, men inte de sista. Ena storebrorsan har kastat trånande blickar på lillebrors hattar och bestämt hävdat att de visst passar honom också fastän de inte räcker ned om öronen. Så alltså borde jag se till att även storebröderna får åtminstone varsin ny solhatt.
Stjärnklart
Första alstret i utmaningen färdigt! En utav två koftor som jag började virka på i somras. Garn och beskrivning från Garnstudio. Den ursprungliga beskrivningen innehöll dock några missar vid ökningarna till ärmarna, vilket jag märkte när jag var färdig med dem. Sen tyckte jag dessutom att ärmarna var för långa. Bara att repa upp och göra om efter eget huvud. Nu har de lagt till ändringarna även på hemsidan. Att den här kofta har blivit liggande ofärdad beror mycket på att garnet inte räckte hela vägen och jag behövde köpa ett nystan till. Nu när mannen jobbar längre iväg och inte kommer hem förrän tidigast en halvtimme innan affärernas stängningsdags så har jag dragit mig för att åka in med tre barn till pysselbutiken för ett enda garnnystan.
Den virkade kanten runt koftan skulle uppe runt halshålet virkas som en liten uddkant, men det blev för tjejigt så jag bara fortsatte likadant runt hela koftan. Idén till stjärnfickorna har jag gått och klurat på riktigt, riktigt länge, men första försöket blev inte så bra. När vi var på Lalandia i februari såg jag några fleecejackor där med stjärnformade fickor och påmindes återigen om hur snyggt jag tyckte det var. Så häromkvällen googlade jag på virkade stjärnor och fick upp Mest virkats mönster. När jag virkat den första stjärnan enligt beskrivningen kändes den inte riktigt färdig så jag fortsatte ett varv till med fastmaskor runt hela stjärnan som på det viset fick lite kraftigare uddar.
Ny utmaning
I sista stund beslöt jag mig för att haka på Beas utmaning. Har ju massor påbörjat som inte blev färdigt under februari och som jag MÅSTE börja ta tag i nu. Så en stor spark i ändan på mig!
Vikt tid åt pyssel
Kom på att jag behövde en fin ask till kompresserna jag använder att tvätta bort sminket med. Det blir så mycket trevligare att plocka fram ur den här asken istället för den stora tråkiga orginalkartongen. Jag vek två när jag ändå höll på. Den ena är lite större än den andra och locken är större än askarna. Locken fick knoppar i form av stora målade pärlor.
Det finns olika sätt att göra dessa vikta askar, men på skapligt enkelt finns en bra och enkel beskrivning.Nästan allt papper kan användas. Det man ska tänka på är att ju kraftigare pappret är desto stabilare ask och desto större skillnad mellan ask och lock behövs; till mina askar utgick jag från papper som hade lite mer än 1 cm kortare sidor än de jag använde till locken.
När L syr...
...kan det bli en mössa åt pappa. En kväll på sportlovet när tvillingbrorsan var hos mormor och morfar passade L och jag på att ha en mysig sykväll tillsammans. Mössan var redan tillklippt sen tidigare, så det var bara att gasa på för L. Han var jätteduktig, styrde och gasade helt själv, men nålandet överlät han åt mamma. När vi kom till tofsarna både klippte och sydde han fast dem för hand, med lite hjälp utav den stolta mamman förstås. Det tog sin lilla tid och pappa började undra vad vi kuckelurade om. Han fick inte komma in i syrummet för det var ju en hemlis vi höll på med.
Mönstret är mitt egna, inspirationen till tredelningen upptill och tofsarna kommer från en gammal mössa pappan fått från Heinola. Sedan innan har alla mina barn och ett helt gäng andra små busungar fått Heinolamössor och därför var det ju inte mer än rätt att också pappan äntligen fick en. Den har använts flitigt av pappan, faktiskt var dag fram tills vårvärmen kom den här veckan, därav bloggfördröjningen.
Värme enkelt
Stickade varma och gosiga benvärmare som funkar utanpå leggings eller snäva jeans eller som här utanpå op:en en frusen kväll. Använde mig av ett ullblandgarn jag hade hemma i garnlådan- tanken var ju under februari att jag skulle göra mig av med lite av mina lager...Höll mig till räta och aviga maskor som jag vet att jag klarar av, fast det hade varit snyggt med en fläta eller något annat mönster. Funderade på att brodera något på dem, men har inte riktigt bestämt mig så jag funderar lite till.
Kaniner på nästannamnsdagen
Vi började fira namnsdagar i vår familj mest för att tvillingarna skulle få en varsin dag som bara var deras egen. Någon liten present och lite mysfika förgyller dagen. Lillebror tillhör tyvärr den skara barn som inte har någon namnsdag. Av hans tre förnamn finns bara pappas "ärvenamn" i kalendern. Så kan det ju inte få vara tyckte storebröderna och letade upp en dag som de tyckte passade namnmässigt. Så idag har vi firat lillebrors första nästannamnsdag.
På morgonen fick han två par kaninkallingar som jag färdade efter kvällspasset igår. Egentligen inget märkvärdigt sömnadsmässigt alls, men flatlocksömmarna som jag trodde jag äntligen fått till höll verkligen inte måttet utan föll isär vid minsta påfrestning. Så i ren räddas-vad-som-kan-desperation sydde jag med raksöm rakt över sömmarna för att förhindra att sömmarna rissade. Få se nu hur pass de håller...
"Dom vill jag ha"
På morgonen fick han två par kaninkallingar som jag färdade efter kvällspasset igår. Egentligen inget märkvärdigt sömnadsmässigt alls, men flatlocksömmarna som jag trodde jag äntligen fått till höll verkligen inte måttet utan föll isär vid minsta påfrestning. Så i ren räddas-vad-som-kan-desperation sydde jag med raksöm rakt över sömmarna för att förhindra att sömmarna rissade. Få se nu hur pass de håller...
"Dom vill jag ha"
Turkosa kaniner
Så har lillebror fått en tröja att matcha de grå velourbyxorna med kaninfickorna. Såklart körde jag kombon turkost+ ärtgrön mudd igen. Raglansömmarna syddes med flatlock och ärtgrön tråd. Den har jag inte använt tidigare eftersom jag inte har tyckt att jag har fått ett bra resultat. Nu prövade jag på ett lite mindre plagg och fick till det så då var det bara till att gasa på. Jag använde mig av samma söm till att sy fast ärmmuddarna, allt enligt beskrivningen, men det höll inget bra alls, så det får jag sy om. Halsmudden ska göras något kortare till nästa tröja också, annars är mönstret bra. Jag har använt mönstret till pyjamaströjan ur Ottobre 6/2009. Den här gången har jag gått upp en storlek till 98 så att den inte är precis lagom utan att A har lite att växa i.
Det turkosa kanintyget känner väl de flesta i syvärlden igen från JNY design. Det tillsammans med den ärtgröna mudden från Stoff & Stil låg här hemma och tog plats så det passade perfekt in i februariutmaningen. Jag har varit väldigt duktig den här månaden och inte köpt något nytt alls. Förutom då att barnen lyckades lura sig till varsitt symärke i ett svagt ögonblick. Jag fick punga ut med en förmögenhet och det fanns inte ens behov av några symärken...Ajabaja!
Hjärtegoda muffins
Imorgon är det ju alla hjärtans dag. Många tycker att det är en meningslös dag som bara bygger på kommersiella värden och visst priset på rosor och andra blommor fördubblas för en dag, MEN dagen blir ju vad man gör den till. Inte behöver man springa ut och köpa en massa presenter bara för att det är alla hjärtans dag. Jag tänker fira morgondagen med fika och mys med hela familjen och passa på att njuta av att vara tillsammans. Sen gör det ju inget om mannen skulle köpa en blomma ;-)Eller en chokladask... eller något
Farligt goda chokladmuffins, ca 12 st
2 ägg
2½ dl socker
100 g smält smör
1½ dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Chokladsås:
50 g smör
1½ msk mjöl
½ dl socker
1½ msk kakao
1 dl mjölk
1 dl grädde
Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner de torra ingredienserna och därefter smöret. Skeda upp i små muffinsformar. Grädda i 15 minuter i 175 grader. Gör såsen under tiden. Smält smöret i en kastrull och rör sedan ned mjöl, socker och kakao. När du fått det slätt tillsätter du mjölken och grädden. Rör medan såsen tjocknar. Bred såsen på de gräddade muffinsen och låt svalna. Njut muffinsen kylskåpskalla eller om du kan hålla dig frys dem och ta sedan fram dem en kvart i förväg.
