PYSSELMIA

Som gift kvinna och mamma till tre killar vet man, med nästan hundraprocentig säkerhet, sin brudklännings öde - fortsatt hängande i en påse undanstoppad i en garderob någonstans. När vi tidigt i höstas rensade ur ena garderoben för att den skulle förvandlas till syskrubb var jag nära att sätta ut min brudklänning till försäljning, men mannen tyckte att det varit synd ifall magen skulle vara en tjej. När det nu var en tredje kille i magen så tänkte jag om och istället för att klänningen går vidare i släkten som brudklänning kommer den att leva vidare som dopklänning.



Mönster på flera olika dopklänningar finns i Ottobre 1/2003. Jag valde killmodellen, men uteslöt sjömanskragen. För att jag skulle våga göra något så drastiskt som att klippa sönder min brudklänning var jag tvungen att först sy en provklänning för att se att allt stämde överens med min inre bild av modellen och hur den skulle se ut och passa på A. Provsömnaden innebar att jag också fick chansen att öva mig på vissa sömnadsmoment och kunde göra eventuella misstag på provklänningen istället för den "riktiga". 

Modellen har ett fodrat ok med treddelat framstycke och en rynkad kjol. För att skapa rynkorna använde jag en metod  som jag inte provat tidigare, men läst att flera andra bloggare använder, nämligen framilonband. Jag blev mycket nöjd med resultatet, snabbt och enkelt skapas jämna veck.

Enligt beskrivningen ska klänningen stängas med hjälp av knappar i ryggen, vilket jag tyckte verkade svårt att göra på en liten som kanske inte vill vara stilla särskilt länge. Istället för knappar valde jag att sy i en dold dragkedja i ryggen. Efter att ha övat på provklänningen kom jag fram till att för att få en dold dragkedja snygg finns inga genvägar. Således strök jag först längs med båda sidor på blixtlåsbandet för att få taggarna att ställa sig upp, nålade och tråcklade blixtlåset på plats innan jag sydde fast det.

Eftersom modellen är ganska enkel tyckte jag att det kunde passa bra med dekorsömmar på fållarna. Jag valde en söm med  ofyllda och delvis fyllda löv som slingrar sig fram och sydde den sedan med brodyrtråd för ett skimmrande resultat. Tyvärr vill min kamera inte samarbeta med mig längre och jag kan inte få till någon skarp närbild.

Eftersom bebisar i allmänhet och lille A i synnerhet tycker om att stoppa allt i munnen valde jag att sy en rosett på bandet för att slippa risken att det skulle gå upp. Josefin har en bra beskrivning på hur man syr rosetter. Jag valde att ha bredare band upptill för en fylligare rosett. Banden är förresten en doppresent från damen i den lokala sybehörsbutiken, hon är för snäll!



Som synes utav ovanstående bild var det en rätt bra idé med en sydd rosett...

Förra veckan började skolan igen för de två stora killarna och det innebar ett återtåg till vardagsrutinerna. Visst har det varit roligt att hela familjen varit lediga några veckor tillsammans (pappan har ju förstås jobbat en del) men jag måste erkänna att åtminstone jag tycker att det är skönt att den grå vardagen är här. Jag har svårt för att bara "vara"; alltså att göra ingenting. Det kliar i hela kroppen på mig och jag blir ofta frustrerad över att "ingenting" blir gjort. Men ledigheten har inneburit att jag kunnat sitta lite extra vid symaskinerna, bl.a. har jag sytt en toilé (eller hur det nu stavas) på lille As dopklänning. Sen har jag även sytt ett par mjukisar av mjuk och skön velour till H att ha till skolan under overall eller termobyxor.

 Jag ville prova om mitt eget byxmönster "Emilbyxa" skulle kunna fungera även till mjuka byxor så därför blev det inte dubbelt upp den här gången. Eftersom mönstret har väl tilltagen vidd valde jag att klippa utan extra sömsmåner. Jag uteslöt också alla fickor, men däremot behöll jag besparingen på bakbyxan. När jag sydde ihop midjemudden lämnade jag en öppning i mittbaksömmen på insidan av byxan så det är enkelt att trä i resåren. Öppningen kan man sedan sy igen för hand eller lämna öppen  så att om man vid senare tillfälle skulle behöva justera längden eller byta resår går det superenkelt.

Apropå mudden så innebar den en del avigheter för mig denna gång. Jag är van vid Stoff & Stils muddväv som ju är ganska medgörlig och stretchar bra, men denna gången kom muddväven från Gittes eftersom jag köpte matchande mudd samtidigt som jag köpte velouren. Denna muddväv var mycket stadigare och stretchade betydligt mindre vilket jag märkte när jag skulle sy benmudden. Jag klippte först två benmuddar som var på tok för smala för att kunna sträckas till benslutens vidd så de fick kasseras och nya bredare muddar klippas och sys. Nåja, det var ju ett misstag som var enkelt korrigerat, men L väntar än på sina och får fortsätta att göra så tills efter dopet nästa vecka. 

En liten uppdatering sen sist, men med kameran på rymmen så blir det till att gräva ur gammalt sytt och sen har jag helt fräckt snott en bild av svägerskan som hon publicerat på sin blogg. Tror att hon är ok med det...

Oktober var ju min sy-färdigt-månad och då passade jag på att sy färdigt tre raglantröjor som blivit liggande. Två av dem tjänstgör nu som pyjamaströjor och den tredje - den som L har på bilden är tyvärr redan urvuxen, lite synd eftersom den är sydd i en så mjuk och go trikå. Så kan det vara ibland, men delarna till tröjorna har legat urklippta ända sen tidigt förra våren så jag får ju skylla mig själv att jag inte tagit itu med dem tidigare. Färgen på halsmudden var för övrigt Ls eget val, inget jag hade använt i vanliga fall men kombon fungerade över förväntan.



Eftersom killarna uppenbarligen vuxit en del och behovet av nya tröjor var påtagligt så fick det bli några nya tröjor innan jul. Använde mig av samma raglanmönster som sist, Ottobre 4/2008, men större storlek såklart! Döskalletyget är köpt hos Gittes, en beställning från H. Jag köpte allt de hade kvar där då, men när jag väl skulle klippa så visade det sig såklart att det inte räckte till två hela döskalletröjor så ärmarna fick bli i avvikande färg - snyggare enligt min mening. Den turkosa trikån kommer från Jny design och den svarta är stretchjersey från Stoff & Stil. Killarna gillade också sina nya tröjor för när de skulle välja kläder julafton så åkte mammas hemmasydda tröjor på :-) På bilden är de väldigt bekväma med tomten - det var ju morfar i år. L har för övrigt inte trott på tomten sen han var tre och grannen tomtade på kyrkans barntimme. Då berättade han för mig att tomten hade grannens röst och ögon ;-)

L har varit sjuk mycket den här hösten, bl.a. hade han halsfluss runt månadsskiftet oktober/november. För att han skulle ha något att fördriva tiden med fick han titta i en gammal pysselbok "Skapande lek" och välja vad han ville göra ur den. Han valde garnbollar och när H kom hem från skolan ville han också göra en garnboll. Garnbollarna sydde jag sen ihop till en "maskis" och så gjorde jag och L ben av lite vit fleece. Några knappar fick bli ögon och andra användes när benen syddes fast. En mobilring utav trä låg i lådan hemma och som upphängning lite satinband och några träpärlor. Tyvärr hade jag inga mobilfjädrar hemma så i brist på det fick nylontråd funka, har beställt från Panduro men de var tyvärr slut även där och skulle inte komma förrän nästa år!!!! Nu hänger maskis ovanför skötbordet och lille A gillar den skapt. Om man puttar till den ligger han och följer den med blicken.



Ungefär samtidigt som den andra mobilen gjordes virkade jag den här lilla pippin. Mönstret till den hittade jag hos Attic24 via mönsterarkivet.

Inspiration och idéer till sömnadsprojekt kan komma från lite allt möjligt, t.ex. från ett mejl. Förra veckan fick jag ett mejl från en gammal klasskamrat som bor på annan ort. Vi försöker hålla kontakten genom mejl, telefonsamtal, sms och så träffas vi någon gång emellanåt. Hon skrev att något hon saknat när hon ammade sin dotter var en riktig amningskudde och när jag tänkte efter så mindes jag hur knöligt det var att amma med vanliga kuddar som bara gled iväg eller sjönk ihop. Det fick mig såklart att fundera på om det inte gick att sy en amningskudde och så bläddrade jag i mina Ottobretidningar och hittade mycket riktigt ett mönster i en av de äldre tidningarna (2/2002).

Sagt och gjort: under fredagskvällen skred jag till verket och ritade mönster, klippte till innerkudde i vit tätvävd lakansväv - ännu ett loppisfyndat gammalt lakan fick sätta livet till - och sydde ihop delarna. Enligt Ottobres mönster skulle både inner- och ytterkudde förses med ett långt blixtlås på undersidan, något som jag tyckte verkade onödigt ända tills jag kom till fyllnadsmomentet... Jag hade bara lämnat ett litet vändhål att fylla på kulorna genom och det visade sig vara väldigt svårt att ensam hålla i en tratt samtidigt som man häller i kulorna i lite lagom takt. Hjälp från mannen kunde jag inte förvänta mig förrän nästa morgon eftersom han påpassligt somnat i tvsoffan...
Men skam den som ger sig eller envis som synden kanske man ska säga att jag är för till slut lyckades jag fylla kudden med kulor och därefter sy igen vändhålet för hand. Det tog sin lilla tid kan jag säga, men när jag väl hade börjat kunde jag ju liksom inte sluta och bara lämna en halvfull kudde med tanke på risken för att morgonen efter få kulor spridda över hela vardagsrummet om någon av grabbarna bus fått för sig att testa den nya kudden...

Eftersom amningskudden förmodligen kommer att användas dagligen under en längre tid är tvättbara överdrag ett måste. Reklampauserna under lördagens Körslaget användes till att klippa ut och sy ihop ett färgglatt överdrag med knytband och "örngottsöppning". Knytbandet är tänkt att användas om man vill ha bebisen sittande/liggande på kudden (nedre bilden) - ganska smart idé tyckte jag. Tyget räckte till ännu ett likadant överdrag att ha att byta med, detta utan knytband.





 

När babyskorna var virkade hade jag ännu en del naturvitt garn kvar. På garnstudio.se hade jag sett dessa söta byxor som jag var väldigt sugen på att göra. Stickfastheten garnen emellan stämde perfekt. Problemet var bara att stickning inte riktigt är min grej, jag är rätt usel på det faktiskt. Jag får aldrig ett jämt resultat utan maskorna brukar bli olika stora vilket ju inte är så snyggt.

 Efter lite velande beslöt jag mig ändå för att göra ett försök och så här blev resultatet. Inte helt perfekt kanske, men ändå långt över förväntan - jag lyckades faktiskt sticka hela byxan utan att tappa en enda maska. Byxan är stickad i ett enda stycke och enda sömmen är i grenen. Minsta storleken är enligt beskrivningen 1-3 månader eller 50-56, men modellen är ganska smal och lång och eftersom muddarna går att använda även nedvikta så kan användningstiden säkert vara lite längre.

PS. Om det är någon som börjar ana ett mönster nu så kan jag bara bekräfta, det finns en anledning till att jag på senaste tiden snöat in på babygrejs...:-D

Hos Crochetra hittade jag en översättning av den engelska beskrivningen på virkade babyconverse. Grymt söta så jag kunde förstås inte låta bli att virka ett par av lite restgarn från den virkade filten. Den engelska beskrivningen har jag haft  sedan länge, men ändå inte kommit mig för att virka skorna förrän nu. Det var väligt mycket enklare att istället för att behöva sitta och översätta allt själv bara följa Crochetras översättning. Trots det tog det mig nästan en hel kväll att virka skorna. Inga hastighetsrekord satta här alltså :-) H har önskat sig ett par likadana, fast större! Vi får väl se om jag lyckas göra om mönstret i stl 32...

Eller kanske ett farsdagstips för den som inte vet vad far ska få på söndag är denna "handlovskorv" till datorn. Min man har redan fått sin så jag får "hitt-på-nått" annat. Snodde idén från yngsta brorsan som har en liknande. Sydd i baddräktstyg. Jag måttade bara på ett ungefär lika lång som tangentbordet och ca 15-16 cm bred. Vek den dubbel på bredden, sydde ihop räta mot räta och fyllde med vanligt grötris. Superenkelt och mannen är mycket nöjd!

Tidigt i våras hade garnshoppen utförsäljning, Agneta som hade butiken skulle gå tillbaka till sitt gamla jobb inom vården. Jag passade på att köpa på mig en hel del garn bl.a. ett härligt mjukt garn i tre nyanser, Merino mix från Schoeller Stahl. Jag hade då inga direkta planer för vad jag skulle göra av garnet utan det var ett impulsköp. I början av semestern kom jag mig för att bläddra i en av moderns gamla Sömnad och handarbete från tidigt åttiotal och hittade en beskrivning på  en filt av virkade rutor som jag genast blev sugen på att prova. Nu åkte merinogarnet fram och ganska raskt virkade jag ett trettiotal rutor men så tog det svarta garnet slut... Jag försökte få tag på garnet i stans andra garnbutik och via nätet, men garnet fanns inte att få tag på någonstans. Rutorna förvandlades till ett ufo och blev liggandes i lådan här hemma. Jag hade givit upp och var beredd på att sy ihop rutorna till en kudde när jag tidigt en söndagsmorgon i september av en slump stötte på Agneta på loppis i brunnshallarna i Ronneby där hon stod och sålde garn hon fått över från Garnshoppen. Merinomixen hade hon dock inte med sig, men lovade att kolla upp om hon ännu hade några nystan i rött, svart och vitt  hemma. Jag hade tur, 15 nystan återstod och jag kunde via sms och förmedlande via sybehörsbutiken lägga vantarna på samtliga.

Under några kvällar  i september virkades övriga rutor, men sen kom det till det oerhört tråkiga ihopvirkandet och då tappade jag lusten totalt. Men eftersom oktober skulle vara månaden när jag tog tag i alla ufon här hemma så blev även denna lilla filt färdig till slut.

Barnen har haft höstlov den här veckan och trots att vi inte hittat på något utöver det vanliga utan bara "varit" har orken/lusten inte varit på topp för bloggande och sömnad om kvällarna. Det beror väl delvis på att jag sover fruktansvärt dåligt för tillfället och delvis på att jag ofta  får kramp och värk i ryggen när jag sitter för länge framför symaskinerna. Sitta och virka i fåtöljen däremot går fint ;-)

De här två princesstårtorna blev klara för ett bra tag sen, men sen har jag inte kommit mig för att fota eller blogga om dem. De är virkade efter eget huvud i akryl-/akrylblandat garn och stoppade med syntetfiber så de ska tåla små barns lekar. Den större har en pappskiva i botten för den ska stå plant, men det behövdes inte i den mindre så den ska tåla vanlig vattentvätt. Nu väntar tårtorna på något litet barns lekar( mina egna killar är inte intresserad av dem), ingen mottagare är dock bestämd än. Så om någon är intresserad så är det bara att hojta till.  

På sistone har det blivit en del mössor, men det hör ju till säsongen. De två översta mössorna har mannens arbetskamrats flickor fått. Vi fick en grind till trappan och som tack sydde jag mössor. Det är min egna "Heinolamössa" - samma som dessa. Den översta i storlek 5-6 år och den undre 3-4 år. De är sydda i gammalrosa polarfleece från Stoff & Stil och den här gången valde jag att även använda fleece som foder till öronlapparna. Påsydda märken från H&M. Mannen överlämnade dem idag så jag har ännu inte fått någon respons, men rosa och Hello Kitty brukar ju gå hem hos små tjejer. Bildkvaliteten är inte den bästa, men jag var tyvärr tvungen att fota kvällstid för att mössorna överhuvud taget skulle komma med på bild.

Även den lilla babymössan har jag sytt tidigare, fast då ofodrad. Nu vändsydde jag den i fleece och molntyget för att matcha overallen jag sen tidigare sytt. Eftersom den är tänkt att passa en nyfödd uteslöt jag sömsmånen. Det var lite knepigt att få till svängarna så jag fick lov att köra väldigt sakta och försiktigt på overlocken. Jämförde storleken på den färdigsydda mössan med en köpt mössa och det verkar som om den stämmer rätt bra, det verkliga testet kommer inom kort, då bebisen beräknas anlända inom de närmaste veckorna.

Det har blivit lite kyligare nu och då behövs ju lite varmare mössor. Det blev två stycken som matchar fleecejackorna. Provade ett mönster ur samma nummer av Allt om Handarbete som jackmönstret. Valde den minsta storleken men var ändå rädd att mössorna skulle bli för stora, men det visade sig vara obefogat. Mössorna sitter som en smäck. Tyvärr räckte tygbiten jag hade över från jack- och overallsömnad inte till två dubbla mössor utan det fick bli ofodrat istället. Men med tanke på hur varma mina killar är så lär enkel fleece räcka långt på de här breddgraderna. Således vek jag bara in mösskanten nertill och stickade den med "fuskflatlocken" på Emeralden. Även dessa spindelmannenmärkena kommer från H&M; det var tre i paketet så nu återstår varsitt märke till grabbarna.

Också mössorna uppskattades av killarna. Det visade sig dessutom att en av killarnas kompisar hade en nästan likadan köpemössa - fast svart...

När de gamla fleecejackorna provades inför hösten visade det sig inte oväntat att de var urvuxna. De var välanvända, riktiga favoriter i garderoben hos såväl föräldrar som barn. Perfekta som enda jacka när det inte är så kallt och sedan som extra värmande lager under en annan jacka. L lade omgående in en beställning för bägge brödernas räkning: nya fleecejackor, precis som de gamla i grå fleece och med märken. Liksom de gamla jackorna är det bara färgen på dragkedja och stickningar som skiljer jackorna åt - de är åter inne i en "rättviseperiod" när ALLT måste vara exakt lika annars är det orättvist...

Dubbelsidig grå fleece inskaffades strax från Allt om Handarbete. Vid en snabb koll visade det sig att rätt storlek inte fanns i samma modell som de förra jackorna så det blev till att leta. Helst ville jag ha en enkel jacka med dragkedja och krage och gärna utanpåliggande fickor. Efter en hel del sökande hittade jag en modell i Allt om Handarbete 12/2008. Modellen har infodringar vid dragkedja, nederkanter och ärmkanter och passpoalerade fickor. Fickorna valde jag bort och ersatte med utanpåliggande. Tyget klipptes till och sedan blev delarna liggande... Lämpliga dragkedjor fattades också här hemma.

Så efter att ha färdat babyoverallen tog jag mig i kragen och påbörjade sömnaden av jackorna. Dragkedjor införskaffades från Bibbis textil. Spindelmannenmärkena köptes i våras på H&M. Sömnaden flöt på bra, jag börjar äntligen känna att Singern är min maskin nu. När jag kom fram till momentet där dragkedjorna skulle sys i, skulle man enligt beskrivningen först sy fast dragkedjorna aviga mot räta på jackan. Först därefter sy fast infodringarna, men det tyckte jag verkade som om det var onödigt många moment så jag sydde samman infodringar och jacka med dragkedjan emellan direkt. Det krävdes lite tankearbete från min sida att få dragkedjan på rätt håll, men resten var inga problem. Passade på att sy reflexband i ärmarnas nederkanter - kanske lite onödigt nu, men min förhoppning är att jackorna även ska passa till våren. När det var dags för ärminfodringarna visade det sig att dessa var onödiga eftersom ärmarna var på tok för långa....Istället blev det till att vika in och sy en fåll med "fuskflatlocken" på den vanliga maskinen. Blev irriterad på mig själv för att jag inte provmätt ärmlängden innan, nu blev sömmen över själva "skarvarna", där ärmsömmen är, inte perfekta. Samma söm användes till att sticka fast fickorna med, sedan klippte jag rent så fickkanterna är råa.

Behöver jag säga att de nya fleecejackorna blev lika uppskattade som de gamla? De har använts flitigt under hela helgen, främst under de vanliga höstjackorna och jag har inte kommit till med kameran för foto. Kul att "mammas" kläder fortfarande duger emellanåt ;-)

Ibland kan vissa saker, även små petitesser, som händer helt förstöra en dag och ibland kan vissa små, små händelser förgylla en annars urkass dag. En sådan dag hade jag i måndags. Jag hade ryggvärk hela dagen, förmodligen orsakad av söndagens bullbak, och var sur och krängd. När jag hämtade killarna efter förskoleklassen visade det sig att H klättrat i träd och fått hål på såväl tröja och byxor som kallingar. Byxorna går nog att laga hjälpligt, resten är skräp. Till saken hör att det är fjärde eller femte paret byxor som går sönder sedan skolan började :-( Kan säga att jag var surare än en citron. Men så, på väg till byns affär, möter jag en tjej, som jag känner lite sen skoltiden. Hon stannar mig och frågar om det är jag som gör de där fina bakverken och väskorna. Ja... svarar jag tveksamt för jag fattar inte hur hon kan veta detta. Det visar sig att hon hittat min blogg och sett dem där och nu undrar hon om jag inte kan tänka mig att göra några fler? Jo, det är klart att jag kan! Tack J, samtalet med dig förgyllde min urkassa dag!

En annan mindre rolig sak är att det nog tyvärr inte blir någon syfestival i helgen för min del... Jag bloggade ju om sysidans tävling när jag hade sytt mobilfodralet och under måndagen fick jag mejl om att jag var en av de lyckliga som vunnit två biljetter. Det borde ju ha varit glädjande, men nu med min ryggvärk så tror jag inte att jag kan åka. Det är ju trots allt en bra bit mellan Blekinge och Stockholm och att köra hela den sträckan kommer inte funka. Att ta tåget visade sig bli lite väl dyrt :-(

Sen sist har jag faktiskt, trots ryggvärken, lyckats med min förutsats att färda ett UFO.



Denna lilla overall har funnits i mina tankar väldigt, väldigt länge. Beställde den dubbelsidiga fleecen från Allt om Handarbete för ungefär en månad sen och klippte ganska omgående till två jackor och denna overall. Fodret däremot klippte jag till under måndagen. Efter en hel del velande och lite ångest blev det turkost molntyg som foder. Velandet och ångesten kom sig av att jag när jag beställde från Jny Design var så snål att jag bara beställde en liten bit turkosa moln och en än mindre bit rosa moln och nu gick större delen av det turkosa tyget åt.

Mönstret kommer så klart från Ottobre, nr 3/2003, och overallen är sydd i minsta storleken 56 cl. Tycker trots det att den ser jättestor ut. Men det förlänger användningstiden så det är bara positivt. Det var första gången som jag sydde ett plagg med foder så jag hade mina tvivel på om jag skulle ro iland projektet, men det gick förvånansvärt enkelt. Enda svårigheten var hur själva ärmarna skulle sys ihop - detta problem har många andra sybloggare beskrivit så jag var rätt nervös. Efter en del funderande testade jag att nåla och sedan vända innan jag sydde för att se att det blev rätt. "Tvångsjacka" på avigan gav rätt resultat på rätan. Mer problem stötte jag på när jag skulle sy fast kardborrebandet som används för att stänga overallens flikar. Min maskin klarade inte av att sy genom kardborreband, tjock fleece och foder. Som tur väl är så var kardborrebandet klistrigt så det sitter ändå, frågan är bara hur länge och om det klarar tvätt?