Jag köpte en hel drös med svarta fingervantar till lillebror, men undan för undan har de försvunnit. I ett försök att de lite lättare ska hitta till rätt dagishylla har jag målat några par med självlysande färg. Jag är osäker på hur hållbart det är, det grävs ju en hel del i sandlådan och så, men färgen hade jag redan hemma så det är värt ett försök i alla fall. Idag valde lillebror dem med stjärnorna på.
Barnen har pysslat godisgömmor till Halloween. De är gjorda av toapappersrullar som vi klippt bort två V mittemot varandra både uppe och nere så de är lättare att vika ihop när de är färdigdekorerade. Först målade de dem med svart hobbyfärg. Under tiden det torkade klippte de ut vingarna av lite tjockare svart papper. Jag gjorde mallar av kartong men man kan lika gärna klippa på frihand, det enda man behöver komma ihåg är att klippa en liten fyrkant som blir själva fästet på vingen. Det är där du ska limma fast vingen på asken. När vingarna sitter är det dags att dekorera med ögon, näsor och munnar. Jag hittade några rörliga ögon i pysselskåpet och de räckte precis. Näsor och munnar klippte vi av dekorgummi, men man tar det som finns hemma. När allt är på plats är det bara att vänta tills det torkat ordentligt innan man fyller askarna med godis och tejpar igen dem. Våra är fyllda med fruktkola. Detta är ett enkelt och roligt pyssel som lillebror klarade av med lite hjälp och de större barnen fixade fint själva.
Usch, vad det blåste igår och i natt och ändå vet jag att vi var lyckligt lottade här. Vi hade ström under hela ovädret och det enda som behövde åtgärdas idag var en täckplåt som blåst av taket. Den är uppe igen, men jag hoppas att få lite hjälp att spika fast den i eftermiddag.
Men över till pysslandet. När man är ute i sånt här väder händer det ju att paraplyet vänder sig ut och in och går sönder. Tråkigt och irriterande, men jag har kommit på att man kan använda det söndriga paraplyet som pysselmaterial. Mitt tyg var helt, det var bara själva skelettet som gått sönder, så jag började med att lossa det. Sen vek jag tyget dubbelt, nålade på ett par ställen så tyget inte glider och klippte på frihand bort överflödigt material i sidorna. Jag klippte bort en rektangel längst ner i varje sida för att få en fyrkantig botten, vände ut och in och sydde och zigzagade sidorna. Vek ner botten så den blev plan, sydde en söm i varje sida och zigzagade. Nu är själva formen färdig och jag klippte två hål för handtag. Hålen kantade jag med snedslå- hade lite mindre bitar i olika färger som jag använde. Slutligen kantade jag den övre kanten likadant med snedslåbitar som jag sytt ihop till en lång remsa. En knapp på utsidan och en på insidan täcker hålet i botten. Klar!
Ja, det blev en väska i nylon som kan användas till mycket: ha badkläder i, böcker från biblioteket eller kanske de där stora otympliga fling- och pastapaketen från affären. Jag sparade flärpen så väskan kan vikas ihop så den inte tar så mycket plats.
Det är inte klokt snart är det november månad och jag har fortfarande egenodlade tomater! Det milda vädret utan frostnätter har gjort att mina tomater på balkongen klarat sig tills nu. Igår plockade ena storebrorsan in två stora skålar med tomater. Allt det hinner vi inte äta färskt och många av tomaterna var fortfarande gröna så jag bestämde mig för att göra chutney. Jag älskar en god chutney till stekt eller grillat kött, det är det perfekta tillbehöret.
Man kan ta lite vad man har hemma i chutneyn. Jag använde tomater, tärnade äpplen, lök, russin, farinsocker och balsamvinäger. För lite styrka rev jag ner lite ingefära och smaksatte med salt och några kryddmått chilipulver. Allt kokas på svag värme i minst trekvart. Jag tyckte att bitarna var lite väl stora när det var klart så jag mixade chutneyn, men det är ju en smaksak hur man gör. Sen är det bara att hälla upp på rengjorda burkar. Jag har använt glasburkarna från fredagens pizzamys, de där små som man får tomatsåsen i till den färdiga pizzadegen. Jag hade inte riktigt så det räckte med bara dem så jag fick rota lite i återvinningen efter andra lämpliga burkar.
Etiketter är ju fint och praktiskt så man inte glömmer burkarnas innehåll, men jag tycker inte om att köpa så jag letade lite bland mitt papperspyssel och hittade skräprundlar som man tar bort när man viker askar med hål i. Perfekt! De små burkarna tänker jag blir bra gåbortspresenter och då kanske jag pimpar locken med fint tyg eller papper.
Jag tillhör den skaran som aldrig är ute i god tid med något utan alltid fixar och donar i sista minuten. Det finns ju en charm i det också, att leva i nuet och ta tillvara på skaparlusten när den dyker upp, men ibland är det faktiskt skönt att vara förberedd också, särskilt när det är mycket att göra som inför julen. Och i år har jag påbörjat julpysslandet rekordtidigt. En elak förkylning i kombination med försämrad astma har jag att tacka för detta. Det har gjort att jag inte har orkat göra något annat än att sitta i fåtöljen och då kan man ju likaväl pärla lite. Två snöflingor och en liten spira har det blivit.
När det nu fanns en hel hög med nya tröjor i lillebrors garderob kändes det plötsligt så tomt och tråkigt på byxsidan. Det löste jag genom att rota fram en bit härligt tjock och mjuk velour i koboltblått inköpt via fb-gruppen Tygsamlarna. När jag började mäta lite på tyget insåg jag dock att det var för kort för mina planer. Jag kom ganska snart på att jag ju kunde dela byxbenen och ett sånt mönster har jag ju redan fix och färdigt. Det kommer från Ottobre 1/2012.
Den blå färgen på velouren matchade så bra mot en av de nysydda tröjorna märkte jag när tygerna låg bredvid varandra på bordet. För att maxa matchningen valde jag därför samma klargröna färg att mudda byxorna med. Sömmarna stickades dessutom ned med en klargrön trippel avig täcksöm. Hur bra som helst!
Lillebror har nu fått ytterligare påfyllning av tröjor i garderoben. Alla sydda efter favoritmönstret Little Lamb och med turkos tråd i overlocken. När jag klippte till dessa tröjor blev jag uppmärksam på hur färgfixerad jag är och detta är inte ens alla tyg jag har hemma med turkost. Det blir förstås enklare att matcha så här men lite långtråkigt tycker jag allt det är. När jag köper mer tyg till lillebror får jag tänka på att variera färgvalet mer.
För att få lite variation sydde jag vanlig mudd i halsen på två av tröjorna och de andra två bandkantade jag. Alla halsavslut gjordes efter att tröjorna sytts ihop. Till nästa gång ska jag tänka på att sätta sömmen vid tröjans axelsöm för att få till det snyggare. Alltid något som kan förbättras, men jag är ändå rätt nöjd med att ha färdigställt fyra tröjor på samma gång. Det kan verka banalt för er andra, men jag har en benägenhet att inte komma till avslut och samla på mig påbörjade projekt. Det har dock blivit bättre på sistone tycker jag. Det kan ju bero på att jag inte tar mig vatten över huvudet och börjar inse på vilken nivå min förmåga ligger eller så kan man se det som att jag kör safe och inte utmanar mig själv så mycket längre. I vilket fall så resulterar det i färre ufo och det är ju bra.
Bjuder på en bild på lillebror iförd kläder till dagisfotograferingen. Byxorna på bilden har jag också sytt men dem berättar jag mer om en annan gång.
Lillebror har som sagt tagit ett skutt och vuxit sig hela 111 centimeter lång vid mätning hemma i köket häromkvällen. Inte undra på att alla tröjor och byxor är för korta när det mesta hemsydda är stl 104 och köpekläder stl 110. Det blir lite tomt på hyllan när man rensat bort det urvuxna. Så jag fyller på med nya tröjor. Hemsydda. För att jag kan och vill. Min ena arbetskamrat undrade lite försynt om jag inte bara kunde köpa lite nya tröjor när jag sa att det var lite tomt i lillebrors hylla. Jo, det kan jag. Jag kan också tvätta de tröjor han har som faktiskt är lagom, men det ger mig inte samma tillfredsställelse som att sy och skapa i nya tyger med fantastiska mönster. Ett sådant tyg är fototyget med rymdtema från Stoff&Stil. Det känns som att det kan bli ett sådant där favvotyg hos lillebror. Häftiga figurer och flygplan i härliga färger. Ja, mamman gillar det också. Att välja färg på mudd och kantband var enkelt, rött och blått blir så fint ihop.
Mönstret är mitt favoritraglanmönster Little Lamb från Ottobre 4/2012. Nu sydde jag i stl 116. Det är så underbart att slippa ändra något utan bara köra på och veta att resultatet blir toppen. Den här gången sydde jag fast muddarna i ärmsluten efter ärm- och sidsömmarna sytts och fick snygga avslut utan att behöva sticka ned sömmen efteråt. Lite knöligt är det att sy samman ärm och mudd, men jag tror jag gillar detta bättre om man inte ska sy en täcksöm på ärmen efter ihopsömnaden. Kanske borde jag testa att sy kantbandet i halsen likadant för att slippa den tjocka sömmen som blir när man kantar innan sista raglansömmen. Jag får helt enkelt prova imorgon då ett gäng utklippta tröjor väntar på mig.
Den här hann dock inte läggas på hyllan utan lillebror tog den på sig så fort den sista tråden var klippt. Men kläder är ju som bekant inte gjorda för att ligga på hyllan utan för att användas.
35-årig mamma o fru. Jobbar inom handikappomsorgen. Har ett ständigt behov av att vara kreativ: sy, virka, måla, göra smycken och papperspyssel. Gillar även att gå på loppis
