Vännernas yngsta dotter är långt under "snittet" gällande vikten och då, liksom när man som mina grabbar ligger över gränsen för vad som anses normalt, finns det ingenting i affärerna som sitter bra. Jag erbjöd mig att sy leggings till sessan som sitter uppe och inte är för korta i benen.
Jag har inte tidigare ändrat mönster så mycket som krävdes den här gången och fick lite hjälp från fb-gruppen Sytokiga hur jag kunde göra. Jag utgick från ett endelsmönster i Ottobre i stl 104, som stämmer bra på längden, och vek bort vidd på mitten av mönsterdelen så midjevidden stämde överens med hennes. Testparet syddes i en gråsvartrandig jersey. Jag hade tur och de satt som en smäck. Enda ändringen till nästa par var att jag på mammans initiativ ökade på lite, lite vidd i benslut och midja så hon fick lite att växa i. Finparet sydde jag i en jeansjersey med sidsöm. Sömmen stickade jag ner med tråd i avvikande färg precis som på riktiga jeans. De blev en fin födelsedagspresent och lillsessan tycker att de är så sköna att hon t.om. sovit med dem på. Vilken tur att hon har två par så mamma slipper tvätta om nätterna.
Bloggandet har blivit lidande den senaste tiden, jag har haft lite för mycket att göra och prioriterat bort det. Sista inlägget var ju innan jul och det är ju på tok för länge sen. Det måste bli ändring på detta framöver, jag får helt enkelt ta mig tid att blogga för det är ju så fantastiskt roligt när jag väl kommer till skott.
En hel del har jag faktiskt hunnit sy; tidsbristen till trots, bl.a. två presenter till två små tjejer. Båda alstren är ett slags test för kommande sömnad.
Först ut var en Singoallatunika till brorsdottern i åtta års present. Den var ett test såtillvida att jag provade ett nytt mönster, Miniprints, från Ottobre 4/2013. Jag har tidigare sytt en singoallaklänning till henne som hon tyckt mycket om och använt tre somrar, men som nu är för liten. Nu ville jag se om jag kunde få till en ny favorit, men eftersom mönstret jag använde förra gången inte fanns i rätt storlek, fick jag prova ett nytt. Den gamla klänningen var sydd av ett påslakan och en gammal gardin och sådär härligt mjuk som jag vet att brorsdottern vill att kläder ska vara. Till den nya tunikan valde jag därför att klippa sönder en omlottklänning som jag köpt på loppis för att jag tyckte tyget var helt underbart. Jag gjorde om mönstret lite och satte ihop fram- och bakstyckena med fållstyckena så det blev hela stycken på längden. Sen satte jag halssprundet i ryggen eftersom jag inte hade tyg till ett helt bakstycke på bredden, utan fick klippa två halvor istället. Jag gillar faktiskt det bättre än originalet. Sprundet gjorde jag inte heller så djupt som enligt mönstret och så satte jag bara en knapp. Snedslån i halskanten avslutas i en ögla så behövs inga knapphål. Sist kortade jag ärmarna och sydde kanaler med resårband i ärmsluten. Ja, jag tyckte ju inte att jag gjorde så mycket ändringar, men nu när jag skriver detta inser jag ju att det blev lite ändå. Jag hoppas att stora tjejen gillar sin nya tunika så jag kan sy lite fler.
