Lillebror var ju som bekant i behov av något att sova i på dagis innan det är dags för varma vinteroverallen. Första försöket blev ju tyvärr inte så lyckat, men hamnade inte i soptunnan iaf utan används ofta och är mycket omtyckt av såväl mamma som lillebror.
Jag hade ju kunnat göra ändringar i det redan använda overallmönstret, men valde istället att börja om helt från början med nytt mönster från Åsa Lennartssons "Sy barnkläder av mjuka tyger". Försök nummer två kom aldrig längre än till pappersmönstret utan kasserades omgående.
Vid försök nummer tre utgick jag ifrån ett Ottobremönster igen: Fleeceoverall från 4/2002. Modellen är väldigt rymlig på bredden, men fanns bara upp till storlek 86 så jag förlängde den. Fram- och bakstyckena är förlängda med 6 cm i uppklipp en bit under ärmhålet och ungefär mitt på benen samt att benen nedtill är förlängda 5 cm. Ärmarna förlängdes nedtill 6 cm. Dessutom fick både ärmar och ben muddar som avslut. Ärmmuddarna förverkligades med övervik efter Kokalals beskrivning så att lilleman omöjligt ska kunna frysa om fingrarna när han sover.
Nu var den underbara jeepvelouren slut, i gömmorna hittade jag en lagom stor bit gråmelerad sweartshirttyg förmodligen ursprungligen tänkt att bli byxor till någon av storebröderna. Eftersom det brådskade så overlockades zzzoverallen ihop helt enkelt utan några som helst krusiduller. Inte en gång stickade jag ned sömsmånerna, annat än runt dragkedjan och halsringningen. Enda utsmyckningen är ett litet märke med ett A på bröstet, som fungerar som namnmärkning. Själva märket består av två lager tyg lagda ovanpå varandra och sedan har jag sytt med förstärkt raksöm konturen av Aet och försiktigt klippt bort det översta lagret tyg. Jag hade ingen dragkedja i lämplig längd den här gången heller, och knappast tålamod att invänta en beställning (även om Bibbi är grymt snabb!), så jag fick ge mig på att korta igen. Tyvärr råkade den ena stoppen gå sönder när jag höll på så jag fick rota lite till i min låda för att hitta en dragkedja att ta en från. Turligt nog hittade jag en som jag sparat från en av mannens gamla avlagda arbetsbyxor. Enligt mönstret ska overallen ha en huva, men jag tycker att luvor är så hemskt opraktiska på små barn, särskilt när de ska ligga i en vagn. Istället fick det bli en mudd i halshålet. Jag ville ha ett mjukt avslut mot mitt fram och sydde av muddens ändar på tvären innan jag sydde den till halshålet. I efterhand kom jag på ett smartare sätt att göra det på: klippa bort en bit längs den öppna långsidan. Inte för att jag orkade göra om det, men till nästa gång.
Material: gråmelerad sweatshirt, gråmelerad stretchjersey/ muddväv, regnbågsfärgad interlock allt från gömmorna, men inköpt på Stoff & Stil marinblå dragkedja från lådan.
Mönster: Ottobre 4/2002, modell 5: fleeceoverall. Omgjort stl. 86, numera en stor 98 kanske.
Bäst: Äntligen har lilleman något mjukt och gott att sova i. Det satt långt inne, men nu är den klar - det sista sydde jag i måndags när jag vabbade med lillebror och han tog sin middagslur utan zoverall.
Sämst: Brådskan! Och att jag inte gjorde rätt från början med "rätt" tyg utan fick ta till ett substitut. Men sweatshirten är å andra sidan varmare än velouren.
I en avlägsen tid, då mamman inbillade sig att hon skulle sy kläder till sig själv, inhandlades en bit svart stickat tyg med ränder från Stoff & Stil. Tyget fraktades hem i bil och hamnade på klippbordet, där det ganska raskt klipptes till delar att sy ihop en klänning av. Sömnaden påbörjades, men sen hände något. Vad det var kan jag inte längre minnas så länge sedan är det, men förmodligen kom något mer akut klädbehov till barnen emellan. Ja, ni vet säkert hur det är: du tänker dig att du ska sy/köpa något till dig själv, men av en outgrundlig anledning så är resultatet alltid detsamma = mer kläder åt barnen.
Någon gång mellan pappans jacka och lillebrors mysdress fick jag faktiskt tummen ur. Mycket tack vare att maskinen ju ändå var trädd med svart och då kan man ju passa på. Jag har märkt att jag har enklare att färda olika ufon om maskinen är rätt trädd, då är ju en stor del av förberedelsemomentet redan gjort. Inte för att det tar så lång tid att trä om en overlock egentligen, men den mentala spärren blir mindre.
Mönster: Lana, ljuv stickad klänning ur Ottobre 5/2010
Tyg: tunnt, svart stickat tyg med strukturränder från Stoff & Stil, akrylblandning känns det som.
Bäst just nu: Att en arbetskamrat tyckte klänningen var så fin att hon trodde den var köpt och på studs vill beställa en asymmetrisk klänning till sig själv. Sen är klänningen helt perfekt att ha utanpå en långärmad tröja och leggings - jätteskönt och ändå rättså välklätt till vardags.
Sämst: Varför ska det vara så svårt att komma i mål med vissa saker? Jag påbörjar ofta olika alster och sen tröttnar jag på vägen och börjar på något nytt. Har just nu två virkade koftor, en overall och ett par velourbyxor samt ett par olika små målarjobb igång. I huvudet har jag ännu fler saker: ny virkad mössa åt lillebror, virkade inneskor, tunikor till mig och en födelsedags-/ utklädningsdress åt lillebror. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Varför kan jag inte hålla mig till en sak i sänder och bara göra klart innan jag börjar på något nytt?
Kärt barn har ju som bekant många namn; one-piece, ziperall, jumpsuit... eller rätt och slätt overall. A är i behov av något varmt att sova i på dagis och då tänker jag mig en heldress med dragkedja som man bara kan dra på utanpå de vanliga kläderna innan han läggs i vagnen. Ja, jag skriver är i behov för problemet är ännu inte löst, men mer om det längre fram i inlägget.
I jubileumsnumret av Ottobre design, 6/2010, fanns en snygg, huvlös velouroverall, som verkade vara det perfekta sovplagget. Jag förenklade modellen genom att rita ihop mönsterdelarna och få hela fram- och bakstycken samt uteslöt fickor, som bara är knöliga när man ska sova. A är ju rätt lång för sin ålder och drar redan storlek 92 så för att ge rum för kläder under valde jag att gå upp en storlek och sydde dressen i stl 98.
I hyllan hemma fanns en bit grå velour med lila bilar på. Inköpt på Gittes stuvkälla förra hösten, då med tanke att förvandlas till byxor åt A och kanske en tunika eller något annat litet plagg åt någon av kusinerna. Men eftersom tygbiten legat ett år så har ju barnen hunnit växa en hel del. Nu räckte tyget nästan precis åt As overall - ja, en liten, liten bit blev förstås över. För att få mönsterdelarna exakt placerade klippte jag i enkelt tyg, MEN kvällen var sen och huvudet mycket trött för följande dag upptäckte jag att inget överensstämde... Typiskt, men eftersom jag bara hade den här biten och ingen möjlighet att klippa om för att få mönstret att stämma så var det bara till att bita ihop och börja sy. I gömmorna hittades en lila dragkedja som nästan exakt matchade bilarnas lila nyans, men den var alldeles för lång så jag fick lov att korta av den. Det var lite knepigt och tog ganska mycket tid, men det gick med hjälp utav tipset på Bibbis textil. För att inte ärmar och ben ska åka upp så sydde jag muddar i samma tyg.
När overallen så äntligen var färdig åkte den på för provning och det var först då jag upptäckte det: den var ju PYTTELITEN! Så nu får den fungera som mysdress istället och A verkade tycka att den var riktigt skön!
35-årig mamma o fru. Jobbar inom handikappomsorgen. Har ett ständigt behov av att vara kreativ: sy, virka, måla, göra smycken och papperspyssel. Gillar även att gå på loppis
