Ibland ser man något och tänker: Wow! Varför har inte JAG tänkt på det förut? Så var det när jag först såg Crochetras Goombastyle vantar förra hösten. Vantar med muddar till små barn utan tradiga tummar som bara bråkar när de ska på. Ja, jag vet, hon är inte ensam eller ens först om idén. Det dyker upp tumlösa vantar på sybloggar här och var när årstiden inbjuder till det, men virkade tumlösa vantar har jag faktiskt inte sett på så många bloggar. Sen var det en så snygg färg på vantarna att jag var tvungen att köpa exakt samma garn i exakt samma nyans... Men något Goombabroderi blir det inte!

Som vanligt så kunde jag inte följa mönstret rakt av utan var tvungen att anpassa lite grann. Förmodligen virkar jag väldigt löst för mina muddar blev väldigt breda först, så då fick jag lov att minska varvantalet lite. Sen tyckte jag att vantarna blev i kortaste laget för A så jag virkade 5 varv extra innan jag minskade. Naturligtvis resulterade en större vante i att nystanet inte räckte till två vantar utan jag var nödd att köpa ytterligare ett. MEN det kan ju också innebära att jag kanske kan virka ett par lite mindre vantar utav det garn som blev över :-)

Just nu: Njuter jag av det härliga höstvädret: att plocka svamp i skogen, hänga tvätten på tork utomhus, mumsa på ett och annat vilset smultron. Alla i familjen är friska och pigga. Lillebror har sovit 5-6 timmar i sin egen säng två nätter i rad nu.