...kan skaparlusten göra att man ignorerar sömnbehovet. Igår när jag kom hem efter att ha jobbat natt fick jag sån lust att sy några vantar som låg utklippta och väntade, så istället för att sova gick förmiddagen till att sy klart dem. Fotade sen dem i snön som fortfarande( vilket är ovanligt på dessa breddgrader) ligger kvar och gnistrar.

De får ses som en första prototyp - jag har följt ett Ottobremönster- och är väl inte helt nöjd med utformningen av detta. Enligt modellen skulle det vara resår vid handleden, men det blev inte bra så det skippade jag och satte istället resår upptill. Eventuellt gör jag ett försök till med resåren på nästa omgång. Sen tyckte jag att de blev för smala upptill - jag vill gärna att vantarna går utanpå jackan, men det funkade inte imorse. Slutligen tycker jag inte riktigt om utformningen av tummen - lite att ändra på till nästa gång alltså. Tyget är restbitar av bävernylon från överdragsbyxorna, lite galon i handgreppet från ett par kasserade galonbyxor och fodret är en fleecefilt - inget att gråta blod över med andra ord, till nästa gång tror jag ifs att jag håller mig till samma material, men då behöver jag ev. köpa nytt. Får se om jag hinner sy några fler innan snö och kyla lämnar oss för den här gången...

Kom på att jag inte visat någon bild på fågelholken,som jag och barnen gjorde, när den är uppsatt. Tog en bild på den igår när jag var ute och fotade vantarna i det härliga solskenet.

Eftersom botten på fågelhuset var så tunn(var kanske därför jag inte lyckades fästa den på stolpen? :-)  förstärkte mannen den med en bit av en gammal kökslucka och samtidigt blev det som en liten förstukvist. Den står på baksidan av huset väl synlig genom vardagsrumsfönstret och jag blir lika glad varje dag när jag ser den och alla fåglar som besöker den.

Glada var också två killar igår när de fick våfflor med blåbär. Tungor räcktes ut och kontrollerades och jämfördes och det blå på fingrar och runt mun var inte blåbärsfläckar utan blod eftersom bägge killarna plötsligt förvandlats till blodtörstiga drakula. Mannen var snabbt framme med kameran och förevigade stunden. Kul att kunna glädjas åt så lite, det glada humöret smittade!