Tvekans drottning här. Ena stunden surfar jag runt bland diverse tygshoppar/ -sidor och vill bara HA ALLT. NU! För att i nästa stund komma på att jag inte har plats för mer tyg och alltså borde sy upp lite av det jag redan har här hemma. För att minuten efter komma på att jag bara MÅSTE köpa det där alldeles speciella tyget. GALET! Jag vet.
De här byxorna till lillebror är iaf ett litet försök att minska tygförrådet här hemma.Jag testade ett mönster från Ottobre 4/2008 - nu när lillebror kommit ur småbarnsstorlekarna finns det mycket nytt att prova på även i de gamla tidningarna.
Den randiga velouren är ett gammalt traderaköp som blev aningens fel. Jag fattade aldrig att rändernas ledd var på diagonalen mot ludden och således stämmer vare sig lyster eller stretch. Men det har inte hindrat mig från att tidigare ha sytt två par byxor av tyget och nu blev det alltså ett tredje par. Det visade sig emellertid när jag börjat klippa till att jag omöjligt kunde få till mer än ett bakstycke så jag fick skarva med en mörkblå stuv velour. Mudden kommer från min lokala sybehörsaffär och är helt gudomlig. Hållfast och supermjuk, MEN den töjer inte lika bra som Stoff & Stils. Bakfickan fållades med dekorsöm i rött med bilar, men den syns inte särskilt väl så det var bortslösad tid. Ränderna fick jag inte att stämma på något som helst vis vid sömnaden, trots att jag lagt ned extra tid på att klippa i enkelt tyg och trixa för att få det rätt. Men byxorna duger som lekbyxor på dagis och kanske är det inte så många mer än vi synördar som bryr oss om ränder som stämmer. Alldeles säkert inte treåriga buspojkar!
Dinosaurietröjan jag sydde till lilleman satt som en smäck och blev mycket uppskattad: han hade den på sig tre hela dagar i följd och vägrade ta av sig den om kvällarna när det var dags för pyjamaströja. Efter en snabb tur i tvättmaskinen var den på igen. Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma - det behövs fler nya sköna tröjor i lillebrors garderob. Först ut är en tröja i turkost stjärntyg från Jofotex matchat med orange mudd från tyggömmorna. Eh, ja egentligen kan man väl nästan räkna stjärntyget till gömmorna också eftersom det legat sen tidigt i somras. Älskar ju som bekant turkost till killarnas kläder och kombon med orange kändes så fräsch. En riktig bli-glad-tröja!
I sökandet( läs rotandet) efter något tyg, jag minns inte vilket, hittade jag en härligt himmelsblå velourmorgonrock från någon second hand. Tanken när jag köpte den var att den genererade massor med relativt oanvänt tyg som skulle kunna räcka till flera barnplagg. Först ut är ett par byxor ur ärmarna. Lilleman klev in i ärmarna och de passade nästan som de var. Det enda som krävdes var ett enkelt mönster uppbyggt av ett benstycke och det hittade jag i Ottobre 1/2012. Den påläste vet kanske att den byxan börjar i storlek 110 och det använder ju inte lillebror riktigt än, men jag tänkte som så att han ju växer...
Det första jag gjorde var att sprätta loss ärmarna och sprätta upp ärmsömmen hela vägen ned till mudden som jag lämande intakt. Sen måttade jag med hjälp av den nedre mönsterdelen hur långt benet skulle vara. Jag hade tur och det visade sig att bredden och längden på mönstret överensstämde väldigt bra med måtten på orginalärmen.
Bitarna som blev över från ärmen räckte åt fickor till byxorna, medan själva övre delen av benstycket fick tas från morgonrockens framstycke. Jag gjorde några små ändringar, som att sy kantband på fickorna istället för infodringar, men i det stora hela följde jag beskrivningen till mönstret.
Ska bli spännande att se hur pass stora byxorna är på lillebror. Efter lite mätningar på byxor i garderoben borde de passa men ha ganska mycket puff nertill.
Nästa vecka är det dags för lillebror att fylla tre år. Jag kan knappt fatta att han redan blivit så stor och nu klarar en hel del alldeles själv. Som att klä på sig kläderna, hälla upp vatten i sitt glas och gå på pottan. Han är inte någon bebis längre utan en stor kille med en egen vilja. Väldigt stark och mycket högljudd sådan emellanåt. Vad passar då bättre än en tröja med starka (och högljudda) dinosaurier?
Jurassictyget gillar jag supermycket - det är färgglatt och lagom brokigt för att dölja eventuella fläckar som uppkommer vid användning. Tyvärr är det slutsålt, annars hade jag köpt en bit till, eftersom jag var lite snål och bara köpte så det räckte åt en tröja. Då det kom till färg på mudd och kantband tänkte jag först orange, men det visade sig att den nyans jag hade hemma var alldeles för blek och mesig. Brunt är ju snyggt och fläckvänligt, men valet föll till slut ändå på turkos, som är en favoritfärg här hemma då den klär alla mina killar så bra.
Efter att ha trilskats med Concertoklänningen under en tid var det nu en fröjd att få återgå till basicsömnad och bara låta maskinen jobba på. Det enda som bråkat är lillebror, som under den här veckan vägrat somna om kvällarna. Flera kvällar i rad har klockan varit över nio innan John Blund slagit till. Och vid den tiden har jag inte känt mig särskilt lockad att gå ner och sy.
Då lillebrors tröjor alltid tycks för korta valde jag ett mönster ur Ottobres höstnummer efter tips från Pernilla på bloggen
Mockolini, som sytt modellen och tyckte att tröjans livlängd var lång. Det är första plagget jag syr åt lillebror i stl. 104. Det känns som om lillebror tagit ett jätteskutt i höst och nu spräckt meterstrecket, men förhoppningen är att tröjan ska vara lite stor nu så att jag (och lillebror) kan glädjas länge åt den.
I våras köpte jag det roliga och tuffa Superhero-tyget från Jofotex efter önskemål från storebrorsorna. Den allra sista metern som fanns kvar knep jag och sen dess har det tyvärr inte kommit in mer. När tyget kom hem tyckte ju såklart lillebror också att det var fint. Bara att gilla läget: en meter tyg och tre bröder som alla vill ha varsin tröja/linne av tyget.
Då gäller det att fundera ut hur mamman ska göra för att få alla barnen nöjda och glada. Storebrorsorna kunde tänka sig att kompromissa och få att annat tyg på baksidan och så fick det bli. Glad i hågen klippte mamman ut alla delar till tröjan och linnena, men sen kom något annat brådskande ivägen för hennes sömnad och så blev de utklippta plaggen liggande hela sommaren. Superhjältesönerna har flera gånger efterfrågat sina kläder, men mamman har bara svarat att hon inte hinner eller orkar just nu. Inte förrän hösten kom fick mamman tid och lust att sy klart de önskade plaggen. När hon då skulle klippa till muddväv upptäckte hon att hon inte hade mer svart mudd än att det räckte till den lille superhjältens tröja. Mamman kände då att hon inte kunde vänta på att ny beställd mudd skulle komma, då kanske lusten skulle försvinna igen, så därför fick de stora hjältarnas linnen limegrön muddväv istället. Nej, nu gällde det att bli snabbt klar innan superhjältarna hade vuxit så mycket att de inte längre kunde använda sina beställda plagg.
Ja, nu är äntligen superhjälteöverdelarna klara. Tyvärr tål de inte att granskas noggrannare i sömmarna, men snygga sömmar är nog något som superhjältar ändå inte bryr sig särskilt mycket om...
Så har lillebror fått en tröja att matcha de grå velourbyxorna med kaninfickorna. Såklart körde jag kombon turkost+ ärtgrön mudd igen. Raglansömmarna syddes med flatlock och ärtgrön tråd. Den har jag inte använt tidigare eftersom jag inte har tyckt att jag har fått ett bra resultat. Nu prövade jag på ett lite mindre plagg och fick till det så då var det bara till att gasa på. Jag använde mig av samma söm till att sy fast ärmmuddarna, allt enligt beskrivningen, men det höll inget bra alls, så det får jag sy om. Halsmudden ska göras något kortare till nästa tröja också, annars är mönstret bra. Jag har använt mönstret till pyjamaströjan ur Ottobre 6/2009. Den här gången har jag gått upp en storlek till 98 så att den inte är precis lagom utan att A har lite att växa i.
Det turkosa kanintyget känner väl de flesta i syvärlden igen från JNY design. Det tillsammans med den ärtgröna mudden från Stoff & Stil låg här hemma och tog plats så det passade perfekt in i februariutmaningen. Jag har varit väldigt duktig den här månaden och inte köpt något nytt alls. Förutom då att barnen lyckades lura sig till varsitt symärke i ett svagt ögonblick. Jag fick punga ut med en förmögenhet och det fanns inte ens behov av några symärken...Ajabaja!
...han får mamman sy nya byxor åt. Inga och inga förresten. Lillebror har massor av byxor, men de flesta är jeans. Mjuka byxor lyste med sin frånvaro i garderoben efter mammans utrensning där. Och så kan det ju inte få vara. Egentligen var jag sugen på att beställa lite härligt mönstrad velour från Jny Design, men bet ihop och ignorerade habegäret. Vid inventering av det egna tyglagret hittade jag bitar av både grå velour och sweatshirt som jag beslutade att använda mig av. Jag utgick från grundmönstret i Ottobre 4/2011. Sedan har jag lagt till fickor och band för att få personliga och lite färggladare byxor som ändå går enkelt att kombinera med olika tröjor.
Sweatshirtbyxorna valde jag att kombinera med koboltblå muddar och ett turkosmönstrat band. Först hade jag tänkt mig att bara sy fuskfickor med mudden mellan de två tyglagren. Men som vanligt hinner jag ändra mig under arbetets gång och det blev riktiga fickor som stickades till byxan med smal täcksöm. Midjemudden och benmuddarna stickades ned med vanlig raksöm. Dekorationsbandet med små fotbollar och texten sport syddes fast med raksöm på bakbyxan ungefär 2 cm från sidsömmen. Bandet, som gör storebrorsorna gröna av avund, används också som knytband i midjemudden.
Velourbyxan kombinerade jag med ärtgröna och turkosa detaljer. Hmm, jag är visst ganska svag för turkos. Fickhålen gjorde jag lite rundare och placerade längre ned på byxbenet än på sweatisarna. Själva fickpåsen klippte jag till på frihand i det turkosa kanintyget från Jny Design. Undra om det är någon mer än jag som fortfarande har något kvar av det tyget? Det kom ju för flera, flera år sedan - först det oranga och sedan kom flera andra färgställningar. Precis lagom när jag hade fått hem det turkosa bestämde sig mina stora killar för att de inte gillade det längre och så blev det liggande. Hoppas att jag kan få till en tröja i tyget till lillebror snart.
Fickan och mudden i ficköppningen stickades fast med avig täcksöm. Det blev så snyggt med den aviga täcksömmen att jag var tvungen att sy bakfickor också. Jag vek inte in någon sömsmån på fickorna utan sydde bara runt om och klippte sedan bort överflödigt tyg utanför sömmen. Lätt som en plätt, varför har jag inte gjort det förut? Jag hade lite funderingar på vad jag skulle ha för färg på knytbandet i midjan. Turkost hade varit snyggt, men tyvärr stämde nyansen på mudden jag hade hemma inte helt överens med det turkosa i kanintyget. Det fick bli grått istället helt enkelt.
Material: bitar av grå sweatshirt och velour, ärtgrön och koboltblå mudd samt turkos band med fotbollar- allt från Stoff & Stil. Småbitar av det turkosa kanintyget från Jny Design.
Mönster: City Mouse från Ottobre Design 4/2011 stl 92. Fickorna ritade jag själv.
Bäst: Färgkombinationerna som lyser upp de grå byxtygerna. Gillar särskilt kombinationen kanintyg och ärtgrön mudd. Kanske något att tänka på till tröjan. Att den omvända täcksömmen blev så bra på velourbyxan.
Sämst: Att lillebror vägrade ta på sig byxorna på flera dagar. Han hävdade bestämt att de var för små och skulle till lillkusin A som hans andra urvuxna byxor. Att jag hade lite väl bråttom när jag klippte till fickorna i kanintyget och mönsterpassningen inte blev helt ok. Och så krånglar fortfarande Ove - han fullkomligen äter nålar. Lite, lite bättre blir det med de kraftigare nålarna, men då är jag ju rädd att de ska slå hål på tyget...
