SKAPARLUST

Nästa vecka är det dags för lillebror att fylla tre år. Jag kan knappt fatta att han redan blivit så stor och nu klarar en hel del alldeles själv. Som att klä på sig kläderna, hälla upp vatten i sitt glas och gå på pottan. Han är inte någon bebis längre utan en stor kille med en egen vilja. Väldigt stark och mycket högljudd sådan emellanåt. Vad passar då bättre än en tröja med starka (och högljudda) dinosaurier?

 

Jurassictyget gillar jag supermycket - det är färgglatt och lagom brokigt för att dölja eventuella fläckar som uppkommer vid användning. Tyvärr är det slutsålt, annars hade jag köpt en bit till, eftersom jag var lite snål och bara köpte så det räckte åt en tröja. Då det kom till färg på mudd och kantband tänkte jag först orange, men det visade sig att den nyans jag hade hemma var alldeles för blek och mesig. Brunt är ju snyggt och fläckvänligt, men valet föll till slut ändå på turkos, som är en favoritfärg här hemma då den klär alla mina killar så bra.

 Efter att ha trilskats med Concertoklänningen under en tid var det nu en fröjd att få återgå till basicsömnad och bara låta maskinen jobba på. Det enda som bråkat är lillebror, som under den här veckan vägrat somna om kvällarna. Flera kvällar i rad har klockan varit över nio innan John Blund slagit till. Och vid den tiden har jag inte känt mig särskilt lockad att gå ner och sy.

 Då lillebrors tröjor alltid tycks för korta valde jag ett mönster ur Ottobres höstnummer efter tips från Pernilla på bloggen Mockolini, som sytt modellen och tyckte att tröjans livlängd var lång. Det är första plagget jag syr åt lillebror i stl. 104. Det känns som om lillebror tagit ett jätteskutt i höst och nu spräckt meterstrecket, men förhoppningen är att tröjan ska vara lite stor nu så att jag (och lillebror) kan glädjas länge åt den.