Jag vet inte hur det är för er, men jag har i vart fall väldigt lätt för att låta min skapariver dra iväg med mig och börja på nya projekt, men väldigt svårt för att avsluta dem. Särskilt om det råkar uppstå ett eller annat "problem" på vägen... Jag har med andra ord en stor hög med oavslutade projekt, s.k. UFOn, här hemma och den tycks aldrig krympa särskilt mycket.
Den här ponchon är ett UFO som nu, lagom till höstens första frostnatt, alltså blivit ett FO= finished object. Den är virkad i Inka från Drops - ännu ett garn som jag passade på att köpa på mig när garnshoppen hade utförsäljning i våras. Jag började virka den någon gång i maj efter en beskrivning ur en gammal Kreativa Kvinnor. (Har ni förresten lagt märke till att KK försvunnit från tidningshyllorna?)Ganska snart märkte jag att ponchon inte tycktes få rätt triangelform så det var bara att repa upp och börja om från början igen, men hur jag än försökte lyckades jag inte få det rätt. Antingen fel på mig eller beskrivningen.
Garnet hamnade i korgen igen ett tag tills jag för några veckor sen kom på att jag kunde virka den som två avlånga rektanglar som sedan syddes ihop. Började således på nytt och virkade fastmaskor i främre maskbågen för att få ett randmönster. Märkte dock att ponchon blev väldigt kompakt och tung och att garnet inte skulle räcka till en poncho så jag repade upp allt igen... Vid det här laget började maken undra vad jag egentligen höll på med - virka lite och sen repa upp det för att på nytt virka en bit som åter repades upp. Letade efter lämpligt mönster på Garnstudion, men hittade inget som jag tyckte passade förrän jag såg ett mönster på barnponcho i ett tunnare garn. Följde mönstret för stl 12 år rakt av, men eftersom mitt garn var mycket tjockare blev min poncho också större.
Den är lagom varm att ha ovanpå en tröja eller en tunnare jacka nu när temperaturen börjar krypa neråt noll om morgnarna. Det känns dessutom extra skönt att äntligen ha färdat något ur UFO-högen. Så skönt att jag faktiskt bestämt mig för att oktober ska bli min FO-månad. Varje vecka under oktober ska jag färda något taget ur UFO-högen. Det kommer inte att bli helt enkelt att inte falla för frestelsen att påbörja nya projekt - och det kommer jag säkert att göra även denna månaden, men om jag färdar ett påbörjat projekt varje vecka så kommer UFO-högen förhoppningsvis att krympa lite ändå.
Denna sommaren har det varit långt mellan blogginläggen i allmänhet och sömnadsrelaterade i synnerhet. Det finns en hel del olika anledningar till detta: mindre sytid i samband med semester och ledighet, diverse "omorganiseringsprojekt", att jag fortfarande håller på att lära mig sy på overlocken för att nämna några. När jag väl har sytt har det blivit gardiner och draperier till killarnas nya rum och det är varken något att visa upp eller blogga om.
Ett ganska bra tag har jag arbetat med Emilbyxa 2.0. - en omritad och förlängd version av Emilshortsen från i somras som jag nu provsyr i ett tunt bomullstyg. De är nästan klara, linningen ska sys och sedan ska de fållas. Men som vanligt får jag avbryta mitt i för mer "brådskande" projekt - killarna behövde gympapåsar nu när de ska ha gympa varje vecka i förskoleklassen. Igår kväll fick jag förfrågan om gympapåsar kring läggdags och det bestämdes raskt att spindelmannentyg var okej att använda. Jag hade en bit kvar så det räckte till den ena av det mörkare tyget som jag köpte på Sundbybergs textilcentrum förra våren. Till den andra använde jag det ljusare som jag bytte till mig i våras med á Yeliqa. Kände mig precis tom i huvudet när jag skulle till att börja så det blev till att kika i Allt om Handarbete, som hade ett mönster från hösten 2007. Skar till tygbitarna med rullkniven, sen jag sydde sommarväskorna till barnens fröknar har jag blivit alltmer benägen att använda mig av rullkniv, linjal och matta när jag ska ha precisa bitar. Det är mycket enklare att få till exakt raka och jämstora bitar än med saxen. Det märktes att jag egentligen var för trött för att sy och att koncentrationen inte var på topp för istället för att mäta på påsarna hur långt anoraksnöret skulle vara så läste jag innantill i tidningen och klippte för korta bitar :-( Men när jag upptäckte detta hade jag redan fäst ena änden av snöret nertill på bägge påsarna och eftersom jag sydde på overlocken och dessutom inte hade mer rött anoraksnöre hemma så det fick vara som det var.
