Det nya numret av Ottobre Woman innehöll mönster på leggings. Det kändes som ett lagom avancerat projekt idag för att distrahera tankarna från gårdagens misslyckanden. Man tänker väldigt bra när man sitter vid symaskinen och under tiden som jag sydde leggingsen tror jag att jag kommit på hur jag ska lösa tunikaproblemen.
Tillbaka till leggingsen, tyget är en stretchjersey/muddväv från Stoff & Stil. Den känns väldigt skön på :-) Färgen är mörkt lila och för dem som känner mig kommer färgvalet knappast som någon överraskning- jag ÄLSKAR lila. Jag har t.o.m. en gång tvingat min man att måla om vårt sovrum lila, ungefär samma nyans som leggingsen faktiskt. Nåja, nog om färgvalet, leggingsen har inga sidosömmar utan endast innerbenssömmar. Sömnaden gick helt utan krångel och leggingsen är supersköna på och perfekta till tunikor och kortare klänningar. Har någon slags knäfobi och tycker att mina knän är superfula, men med leggings under kan jag fortfarande ha kjolar m.m som slutar ovanför knät.
Vi ska på dop på söndag, det är lilla H som ska döpas och jag har fått den stora äran att bli gudmor åt sötnosen. Jag hade tänkt sy en tunika för tillfället och har också gjort det, men nu när den är färdig frånsett fästande av alla trådar, så vet jag inte längre om jag ska ha den på mig eller inte.
Tunikan är kimonoinspirerad och mönstret kommer från Kreativa Kvinnor nr 2 -08. Både den retromönstrade satinen och den enfärgade lila köpte jag på Stoff& Stil sist jag var där. Sömnaden innebar en del utmaningar för mig. Dels var det den dolda dragkedjan i sömmen mitt bak, dels halskantningen med satinsnedslå.
Jag har aldrig sytt i en dold dragkedja förut, men läste mig till att man helst ska använda en för ändamålet avsedd specialpressarefot. Någon sådan har inte jag, så det blev till att använda den vanliga blixtlåspressarfoten och ställa nålen så nära spiralen som möjligt. Man kan se att där är ett blixtlås men jag tycker inte att det stör så mycket. Tyvärr tänkte jag lite fel när jag sydde fast blixtlåset så det går inte ända upp utan där är ett "glapp" längst upp. Sprätta gör man inte gärna i satin så dragkedjan sitter där den sitter. Kanske kompletterar jag med en liten knapp längst upp. Till nästa gång ska jag tänka på att själva "dragaren"(finns säkert någon bra fackterm men kommer inte på det nu) ska gå ända upp. Så till kantningen av halsringningen, jag tycker det är svårt att få till kantning med snedremsa så att det blir snyggt på båda sidor. Så även denna gång och jag tycker även att halslinningen står upp lite grann. Jag antar att övning ger färdighet och att det bara är till att öva på. Ovanpå detta såg jag när jag provade tunikan att jag av misstag råkat klippa ett litet jack i skärpet fram på vänster sida, måste ha hänt när jag klippte ned till sista stygnet före fastsättningen av skärpet. Känns snopet att upptäcka det som först när tunikan är färdig. Kanske kan man fästa en blomma eller något annnat över.
Tunikan är i princip färdig men jag vet inte om den kommer att bli helt färdig till dopet. Får se när tunikan "hängt till sig" någon dag om jag bestämmer mig för att ändå använda den och fäster trådarna och stryker den en sista gång.
Här kommer lite irl bilder som utlovat. Först ut är min provtunika. Har inte så mycket att tillägga om den :-), ska ju som sagt sy en till i samma modell fast ett annat tyg.
Här kommer så bilder på kanintygsmössorna. H modellar. Tyvärr en suddig bild men han tycks aldrig sitta still när kameran kommer fram... Man kan antingen ha mössan med uppvik som H har här eller så kan man ha den nedvikt och då blir den lite busig "puffig" upptill.
Slutligen en bild på lilla H i sin hätta. Hättan passar bra, bara lite stor ännu, men stackars H har ju ingen jacka eller annan överdel att matcha hättan med. Faster får väl ta fram symaskinen igen ;-) För övrigt har jag sytt överdraget till babysittern, som H sitter i, till mina två när de var små.
Påskveckan blev hektisk med alla syprojekt som tycktes hopa sig. I sista stund sydde jag den här flaskpåsen(istället för att bara "slå in" flaskan) till min farbror som precis fyllt år, men som vi tyvärr inte kunnat fira tidigare pga sjukdom. Den är sydd i svart linnetyg och ännu en bit av mormor gamla lakan som tyvärr börjar ta slut nu. Dekorerade med svart sammetsband och sydde en dekorsöm för kanalen på påsen. Sist ett turkost satinband och så har vi en färdig flaskpåse med lite maskulin stil tycker jag. Duken som flaskan står på är för övrigt virkad av min mormor och i en härligt påskorange.
Sent på fredagskvällen satt påskharen och målade påskägg inför lördagen till pojkarna och deras lilla kusin. I äggen hade jag istället för godis lagt en varsin mössa/hätta i kanintyg som jag tyckte passade så här till påsk. För övrigt kanintygspremiär för min del.
Mössorna till mina killar är helt enkelt två ovaler/ägg som sys ihop räta mot räta. Sydde på applikationer i brun muddväv i form av deras begynnelsebokstäver. Till applikationerna har jag tagit vlisofix för att fästa bokstaven samt vliseline på baksidan och sedan sytt satängsöm runt. Blev riktigt bra tycker jag. Hättan till lilla H är enligt mönster från Ottobre och kantad med samma bruna muddväv som killarnas bokstäver. Bruna satinband att knyta med. Kommer irl bilder på mössor, hätta och min provtunika lite senare, men nu ska jag äta pizza. Mums!
H & L klädda och målade inför påskfesten. På bilden syns även velourbyxorna jag sydde för ett tag sen.
I tisdags hade dagis drop-in med påskpyssel under eftermiddagen och när vi satt där och pysslade sa H plötsligt: "Mamma, jag och L vill vara påskharar på påskfesten. Kan du sy något till oss då?" Vilken mamma som älskar att sy kan neka en sådan förfrågan? Men hur åstadkommer man två dräkter till påskharar på en kväll? Jag fick lov att hålla mig till det viktigaste: själva öronen.
Sydde två "harluvor" som består två likadana huvuddelar och inner- och ytteröron. Mönstret hittade jag i Anna Karlströms "Sy barnens utklädningskläder" som jag lånat på biblioteket. Jag hade en liten bit brun velour över sedan jag sydde byxorna till H & L och lilla kusinen, egentligen för lite för att räcka till två huvor, men om jag uteslöt sömsmånen räckte det precis. Så nu har jag bara en ytte-pytteliten bit velour kvar. Ytteröron av överblivna småbitar av velouren, inneröronen är från en top som jag efter lite letande hittade bland kläder som en av mannens släktingar skänkt till "redo-sömnad". Först sydde jag ihop huvan och öronen med den vanliga symaskinens överkastande stretchsöm. Sen fyllde jag öronen med vadd och sydde fast dem på huvan för hand. Sist vek jag in sömsmånen runt ansiktsöppningen och nedtill på huvan och sydde båda med tvillingsöm.
Det var roligt och det gick snabbt att sy dessa huvor och de blev väldigt uppskattade av bägge killarna. En sån tur att jag hade velour hemma som räckte! (Rättfärdigar mina tyginköp :-) Jag har tjuvtittat på lite fler utklädningskläder i Karlströms bok bl.a. riddardräkter, cowboyvästar så det kan nog bli fler dräkter i killarnas utklädningsgarderob vad det lider.
Hela familjen har varit sjuk i veckan, även jag fick mig en släng på lördagen men kände mig redan pigg igår. När mannen tog bägge barnen med sig för att hjälpa sina föräldrar hämta ut deras husvagn från vinterförvaringen passade jag på att vara lite kreativ. Först röjde jag i min stora låda och satte in alla urklippta mönster i plastfickor och sedan i pärm, sen klippte jag ut de mönster som låg outklippta. (Har en dålig ovana att låna böcker och tro att jag "har all tid i världen" att rita av mönster och sy, men sen kvällen innan sista återlämningsdag tvingas jag stressrita av mönstren). Väl det undanstökat så satte jag igång att rita av nya mönster(ur en tidning som ska återlämnas senast imorgon)- en jacka och en tunika till mig. Sen blev det ännu mer mönsterritande när jag äntligen startade upp projekt "festtunika". Hann under kvällen även klippa till tyget till tunikan. Ska under veckan försöka att hitta tid till att börja sy den så smått.
Egentligen är det helt onödigt att sticka strumpor när man kan köpa färdigstickade i affären och slippa besväret, men jag var tvungen att sticka dessa ändå. Bara för att bevisa för mig själv att jag kan. Jag stickade nämligen ett par strumpor på högstadiet som inte såg ut som strumpor ska...och sedan dess har jag inte stickat alls förrän i våras då jag stikcade mössor åt H & L i detta garn. Det gick enkelt så jag blev ju även "tvungen" att sticka strumpor. Stickade ett par till L, men tyckte att hälen var lite knepig så H har fått vänta tills nu.
Hittade ett mönster i Gynthers bok för de större barnen på fotriktiga stickade strumpor. Mönstret är enkelt: man stickar som vanligt tills man kommer till hälen och har hälften av maskorna på en sticka. Sen minskar man på båda sidor varannat varv tills åtta maskor återstår och därefter ökar man igen tills man har samman antal maskor som från början. Sen fortsätter man sticka foten på fyra stickor. (Det blir hål på sidan som man syr samman efteråt). När man kommer till tårna minskar man bara på ena sidan av foten och åstadkommer på så sätt en "fotriktig" strumpa. Maska av när 30 maskor återstår och sy igen öppningen. Sömmarna vid hälen blir kanske inte lika snygga som när man plockar upp maskor på bägge sidor och stickar vidare, men stickningen är så mycket enklare.
Stickade färdigt strumpa nr 2 när vi var i Danmark i helgen men har inte kommit mig för att sy samman dem förrän ikväll i soffan medan barnen såg Bolibompa. H poserade för bilden, vilket annars är ovanligt numera. Strumporna är ännu lite stora men han växer snart i dem. På bilden syns även ett par byxor som jag sytt efter mönster ur Gynther, men inte bloggat om, och nu är de snart för små...
För ett tag sen hade vi en liten olycka i vårt kök - diskmaskinen läckte ut vatten över hela köksgolvet. Som tur väl var så var vi hemma och kunde stänga av vattenkranen innan hela huset översvämmades... Tyvärr var vi ändå tvungna att riva upp golvet och lägga nytt. För två helger sen var mina föräldrar här och hjälpte oss med detta. Pappa och U la golv och mamma passade barnen eftersom jag tyvärr behövde jobba. Det blev superfint tycker jag! (Hjärtat ligger så klart på det nya golvet på bilden)Tiden har runnit iväg sen dess, men jag har inte glömt bort det, så mamma och pappa om ni läser detta TACK!
Eftersom pappa har värk i axeln av och till och mamma mer eller mindre har ständig värk tänkte jag att en hjärtevärmare kunde passa. Igår kväll skred jag så till verket. Hade inget mönster men en idé om hur jag ville att riskudden skulle se ut för att kunna läggas över axeln. Ritade ett halvt hjärta med stort mellanrum mellan bågarna där huvudet ska vara när man använder den. Ritade av mallen på en bit av mormors gamla underlakan(tättvävt) och sydde efter strecken men lämnade en öppning på ca 5 cm. Klippte ut med ca 0,5 cm sömsmån förutom vid öppningen där jag lämnade ca 1 cm och jackade de kritiska punkterna innan jag vände rätsidan ut och pressade. Fyllde hjärtat med grötris och lite lavendel från rabatten utanför(en stor tratt är bra hjälpmedel här), sydde igen öppningen för hand. Själva ytterfodralet, sytt i röd lakansväv från Stoff & Stil, är gjort efter samma princip som man syr vanliga örngott och klippt från samma mall som innerhjärtat, men med större sömsmån. För att få en snygg öppning att stoppa i kudden i klippte jag av ena bågen på ena tyghjärtat, ganska högt upp, och använde den avklippta biten som mall för en lite längre bit. Vek dubbla fållar(blir snyggast tycker jag)och sydde med raksöm på bägge delarna och sydde därefter samman fodralet.
Tyvärr hade jag inga färdiga kort hemma att skriva på och egentligen så är papperspyssel inte mitt område(har inget tålamod alls!), men jag fick köra en nödlösning den här gången och klippa till och vika lite tjockare papper vi har här hemma till barnen och rita på. Blev ok, men som sagt en nödlösning. Under tiden som jag gjorde mitt kort så passade H & L på att pyssla egna kort. De blev jättefina, tyvärr har jag inget kort på dem eftersom killarna lagt dem någonstans och jag inte kan hitta dem. Får bli imorgon kanske...
Så var provtunikan äntligen klar igår kväll! Den är uppsydd i en tunn, randig bomullsväv som jag inhandlat för en femtiolapp för ett bra tag sen och som jag då hade andra avsikter för, men nu tyckte jag att den passade bra till att sy provtunikan i. Mannen, som legat sjuk hela dagen, tyckte att jag påminde om Ida ur Emil i Lönneberga när jag modellerade för honom. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt betyg, men visst har tunikan en slags gammaldags charm i detta utförande.
Mönstret är taget ur Kreativa Kvinnor nr 1-08, men eftersom jag nuförtiden drar större storlek än 42, som var största storleken i tidningen, och jag är för snål för att köpa mönstret i rätt storlek från Stoff & Stil, är det graderat, därav provtunikan. Jag följde mönstret till punkt och pricka denna gång och är nöjd med passformen( tyvärr ingen irl-bild - mannen är inte i stånd att fota). Jag kommer att sy tunikan i "rätt" tyg vid senare tillfälle. Den här versionen tror jag kommer att passa till sommarens (förhoppningsvis) varma och soliga dagar.
Egentligen vill jag inte blogga om dessa badbyxor, men jag tänkte att någon annan kanske, kanske läser detta och inte gör samma misstag som mig. Trodde ända tills förra söndagen att jag hade gott om tid att sy badbyxor innan den planerade badresan, som ju var för att fira min födelsedag, men mannen hade grundlurat mig(:D), bjudit in halva släkten att följa med och lagt resan en vecka tidigare. Sydde därför badbyxorna i raketfart med två barn hemma, varav ett var sjukt. Kanske var det därför jag kunde göra ett så fatalt nybörjarmisstag och inte fodra byxorna(= genomskinliga i vått tillstånd).Så nu blir det till att göra det i efterhand...
Limefärgad sportstretch inköpt på Stoff & Stil förra året. Mönster från Ottobre Design, något av de äldre numren, i stl 116. Framilonband i benringningarna för att de inte ska töjas för mycket. Jag hade inte rätt bredd på resåren hemma och egentligen inte tid till att åka och införskaffa. Men jag var ändå tvungen att åka till grannstaden för att lämna in min lönelapp(sicket lönesystem!) och då kunde jag ju svänga införbi garnbutiken och köpa resår där. De hade tyvärr inte rätt bredd(1,5 cm) hemma så jag fick hålla tillgodo med 1 cm istället.
För att kunna skilja badbyxorna åt och som en liten kul detalj sydde jag killarnas namn på vänster höft. Använde maskinens alfabet eftersom det inte fanns tid till att experimentera. Strök en liten bit Vliseline på baksidan för stadgans skull och sen var det bara att köra på. Byxorna sitter som en smäck på, vilket gör det fodringsmisstaget ännu sorgligare...Nåja, vi hade andra badbyxor med och det har varit en härlig, men jobbig, helg!
Sydde klart de två velourbyxorna förra veckan, men sen har det inte blivit av att jag bloggat om dem. Velour och muddväv, liksom babyvelourisarna, från Stoff & Stil. Mönster från Ottobre nr 1/2007 stl. 116 och de är STORA. Innan resår och muddar syddes fast kändes det nästan som om de skulle passa en annan. En liten överdrift kanske, men.... Ändrade inte mönstret men uteslöt bakficka och benavskärning på frambyxan vid tillklippningen. Fickorna eftersom det alltid tycks hamna ett ton grus från dagis sandlåda däri och avskärningen för att den kändes onödig. Sömnaden flöt på bra, lite trixigt bara att sy i velour, men det är väl en vanefråga antar jag. Det enda anmärkningsvärda annars är att velouren tycks ludda något enormt och ett tag hade vi brunt ludd i hela vardagsrummet där jag för tillfället är "stationerad" med min symaskin. Byxorna är jättemjuka och sköna och L vill ha sina hela tiden. Själv funderar jag på varför jag inte köpte lite velour sist jag var på S&S till byxor till mig...
L i full färd med att testa sina nya byxor (de gick att dansa i)
35-årig mamma o fru. Jobbar inom handikappomsorgen. Har ett ständigt behov av att vara kreativ: sy, virka, måla, göra smycken och papperspyssel. Gillar även att gå på loppis
