Nu är hösten kommit även så här långt söderut. Barnen behövde lite nya mössor, så jag klippte till en hög efter mössmönstret i nya Ottobre. Sen har jag sytt en då och en då. Några är klara, men det kommer mera. Gillar passformen och täcksömmarna, som får mössorna att se så coola ut att till och med kräsna nioåringar diggar dem.
De två översta mössorna lottades mellan de stora grabbarna, då båda helst ville ha den med herotyget. De två understa mössorna är presenter till två systrar och fotades i all hast idag innan de rullades ihop till rosor och försågs med små band runt.
I helgen hade de stora killarna sitt "barn"kalas. I år var det fotbollstema - inte så oväntat i denna fotbollsgalna familj kanske. Iaf hade jag lyckats hitta lite olika kalastillbehör på temat, men godispåsarna vek vi själva av omslagspapper. Eller vi och vi, L vek en i varje färg och sedan vek jag klart alla de andra när de båda lekte hos en kompis och lillebror vilade. Bra instruktioner till hur man viker påsarna finns bl.a. hos Skapligt Enkelt.
Warmly wrapped, omlottkoftan i senaste numret av Ottobre woman har blivit en ny favorit hos mig. Jag sydde min i en härlig lila viscosejersey från Stoff & Stil. Så härligt mjuk och skön!
All sömnad skedde på gamla Bettan, a.k.a. min vanliga husqvarna. Dels för att jag till min stora förtret upptäckte att jag bara hade en enda rulle tråd i exakt rätt nyans, dels för (och detta kom jag inte på förrän koftan var klar) att täcksömmen på den ser likadan ut från avigan som rätan. Och det är ju snyggare när man knyter koftan om man inte så enkelt ser vad som är aviga och räta. Ärmarna, som ju ska vara "överlånga", kortade jag ner rätt rejält och ändå räcker de ned på handen. Den kunde allt ha varit en eller ett par dm längre i ryggen, det är så skönt när koftan värmer även svanken, det kommer jag ändra till nästa.
Som en extra detalj fick det bli ett strykmärke på ryggen. Jag tycker att det är roligt med något oväntat på bakstycket, det plussar på plagget.
I våras köpte jag det roliga och tuffa Superhero-tyget från Jofotex efter önskemål från storebrorsorna. Den allra sista metern som fanns kvar knep jag och sen dess har det tyvärr inte kommit in mer. När tyget kom hem tyckte ju såklart lillebror också att det var fint. Bara att gilla läget: en meter tyg och tre bröder som alla vill ha varsin tröja/linne av tyget.
Då gäller det att fundera ut hur mamman ska göra för att få alla barnen nöjda och glada. Storebrorsorna kunde tänka sig att kompromissa och få att annat tyg på baksidan och så fick det bli. Glad i hågen klippte mamman ut alla delar till tröjan och linnena, men sen kom något annat brådskande ivägen för hennes sömnad och så blev de utklippta plaggen liggande hela sommaren. Superhjältesönerna har flera gånger efterfrågat sina kläder, men mamman har bara svarat att hon inte hinner eller orkar just nu. Inte förrän hösten kom fick mamman tid och lust att sy klart de önskade plaggen. När hon då skulle klippa till muddväv upptäckte hon att hon inte hade mer svart mudd än att det räckte till den lille superhjältens tröja. Mamman kände då att hon inte kunde vänta på att ny beställd mudd skulle komma, då kanske lusten skulle försvinna igen, så därför fick de stora hjältarnas linnen limegrön muddväv istället. Nej, nu gällde det att bli snabbt klar innan superhjältarna hade vuxit så mycket att de inte längre kunde använda sina beställda plagg.
Ja, nu är äntligen superhjälteöverdelarna klara. Tyvärr tål de inte att granskas noggrannare i sömmarna, men snygga sömmar är nog något som superhjältar ändå inte bryr sig särskilt mycket om...
En hög med högst oansenliga, egentligen rätt tråkiga knappar har tillsammans med dryga halvmetern resårsnodd blivit ett armband till mig. Att ha på jobbet till vardags, alltså lite fint, men inte finfint. Kan tänka mig ett armband med färgglada knappar eller varför inte ett med vita pärlemorknappar?
Jag vek resårbandet på mitten och knöt en knut rätt nära mitten, men såg till att öglan blir lagom stor för att en knapp skulle komma genom hålet. Sen var det bara att trä på knapp för knapp till lagom längd. Efter den sista knappen knöt jag ihop ändarna på bandet. Tada! Lagom avancerat, skulle tro att min tvååring skulle klara ut detta med lite hjälp.
Jag har virkat lite kalorifria tårtor igen och när jag satt på tåget hem i lördags fick jag en liten , liten bit restgarn av det gröna. Eftersom jag inte hade något annat att ta mig för började jag virka en pytteliten prinsesstårta. Väl hemma virkade jag botten och marcipanrosen och sen hittade jag kulbandet i en av mina pyssellådor. Väldigt kul och söt är den. Enda nackdelen är att alla barnen också tycker att den är söt vilket medför att jag numera inte har en aning om var mina nycklar är...
PS. Pappret jag har under nyckelknippan införskaffades i Köpenhamn. Jättehärlig kvalitet, får mig att tänka på sammetstapeterna som satt i vardagsrummet när vi flyttade in i huset. Får se vad de tre rullarna kan bli...
I helgen har mina stora killar varit på kalas hos två tjejkompisar. När jag slagit in presenterna de skulle ge bort blev det några remsor presentpapper över. Istället för att kasta dem kom jag på att man kunde vika små söta påsar. Tre stycken blev det i ett huj, sen var jag tvungen att packa inför min lilla shopping/vänninehelg med underbara J. Vi hade en helt fantastisk fredagkväll och en minst lika bra lördag i Köpenhamn innan det var dags att skiljas åt och sätta sig på tåget hem igen. Vad som fick följa med hem? Tja, en hel del pysselmaterial blev det så klart och så lite tyger från Stoff & Stil som jag passade på att besöka på vägen ner. Kanske att ni kan få en glimt av det framöver.
35-årig mamma o fru. Jobbar inom handikappomsorgen. Har ett ständigt behov av att vara kreativ: sy, virka, måla, göra smycken och papperspyssel. Gillar även att gå på loppis
