Jag har fortsatt på mitt lysande återbruk och gjutit ljus av gamla stumpar. Ett roligt och enkelt sätt att ta tillvara istället för att slänga. Som synes har jag använt ljus i olika färger. De lila ljusen har ett tunt lager med ljusare lilla stearin överst. De bruna ljusen är färgade med kanel- både fint och så sprider de härlig juldoft när de brinner. Det vita ljuset har jag gjutit i en liten plastspann, en sådan som man kan köpa creme fraiche i, och sedan försiktigt knackat ut ljuset när stearinet stelnat. Det ljuset har fått en kraftigare veke än de andra ljusen. Det har jag gjort genom att tvinna det vanliga vekgarnet. Barnen har också varit med. De har gjutit varsitt ljus i gamla glasburkar och sedan dekorerat burkarna med juliga band och knappar. Burklocken målade de röda. Det här tycker jag passar hos Klockarbarns Återbruksutmaning.
Dinosaurietröjan jag sydde till lilleman satt som en smäck och blev mycket uppskattad: han hade den på sig tre hela dagar i följd och vägrade ta av sig den om kvällarna när det var dags för pyjamaströja. Efter en snabb tur i tvättmaskinen var den på igen. Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma - det behövs fler nya sköna tröjor i lillebrors garderob. Först ut är en tröja i turkost stjärntyg från Jofotex matchat med orange mudd från tyggömmorna. Eh, ja egentligen kan man väl nästan räkna stjärntyget till gömmorna också eftersom det legat sen tidigt i somras. Älskar ju som bekant turkost till killarnas kläder och kombon med orange kändes så fräsch. En riktig bli-glad-tröja!
Vid ett av sommarens loppisbesök kom jag över två ganska tråkiga bordslampor med skärm för en billig penning. Tanken var att göra om dem till de stora killarna i stil med lamporna som vi sett på pysselbolaget. Först ut är en lampa till H med leksaker som han själv valt ut och som jag sedan limmade fast på lampfoten med superlim innan jag spraymålade hela foten. Tyvärr var jag lite för ivrig för att vänta tills burken, som jag glömt att ta in från förrådet, fått rätt temperatur så några ställen har inte så mycket metallicskimmer, men det gör inte så mycket tycker jag utan blir en rätt häftig effekt.
Skärmen var ju hel, men fruktansvärt ful så till att börja med fick den några lager vit hobbyfärg för att dölja det grönspräckliga. Därefter tog jag en loppisfyndad serietidning och klippte ut lite rutor som jag tyckte kunde passa. H limmade själv fast dem med limstift och tanken var att skärmen sedan skulle få ett eller ett par lager klar sprayfärg som skyddshinna, men det har ännu inte hänt.
Kom på att jag glömt köpa godispåsar till fiskdammen till söndagens barnkalas sent i lördags kväll så det blev till att vika egna lite kvickt. Valde olika mönster på alla påsar så det är lättare att hålla reda på påsarnas ägare när de är så små att de inte kan läsa sina namn ännu. Pappret kommer från Systrarna Greene i Köpenhamn.
När jag frågade lillebror vad han ville ha för tårta på kalaset hade jag tänkt ett svar i stil med chokladtårta eller glass, men fick istället en hel ramsa med olika figurer från lillebrors favorittvprogram. Bara att tänka om alltså... Jag valde den absoluta favoriten bland favoriterna: Jake från Disneys Jake och piraterna. Och med tanke på att jag är en novis när det kommer till tårtskapande var resultatet helt klart godkänt! Två tårtor som gillades av lillebror och resten av släktens unga skara Jakefans. Lillebror har för övrigt sprungit hela dagen och öppnat kylskåpet och bett att vi ska visa honom tårtan.
Smörkrämen färgades blå med vanlig hushållsfärg.Till Jake använde jag mig för första gången av sockermassa som jag färgat in och sedan kavlat ut till tunna plattor. Själva grundformerna skars ut efter mall- här hjälpte storebrorsorna till en hel del på den ena tårtan. Finliret gjorde jag på frihand. Inuti körde jag med klassikern jordgubbssylt och lika delar vaniljkräm och hårt vispad grädde. Supergott! Det här med tårtbak var ju riktigt skoj. Får se om jag kan göra om bravaden imorgon för lillebror har beställt en tårtrepris till morgondagens barnkalas.
I sökandet( läs rotandet) efter något tyg, jag minns inte vilket, hittade jag en härligt himmelsblå velourmorgonrock från någon second hand. Tanken när jag köpte den var att den genererade massor med relativt oanvänt tyg som skulle kunna räcka till flera barnplagg. Först ut är ett par byxor ur ärmarna. Lilleman klev in i ärmarna och de passade nästan som de var. Det enda som krävdes var ett enkelt mönster uppbyggt av ett benstycke och det hittade jag i Ottobre 1/2012. Den påläste vet kanske att den byxan börjar i storlek 110 och det använder ju inte lillebror riktigt än, men jag tänkte som så att han ju växer...
Det första jag gjorde var att sprätta loss ärmarna och sprätta upp ärmsömmen hela vägen ned till mudden som jag lämande intakt. Sen måttade jag med hjälp av den nedre mönsterdelen hur långt benet skulle vara. Jag hade tur och det visade sig att bredden och längden på mönstret överensstämde väldigt bra med måtten på orginalärmen.
Bitarna som blev över från ärmen räckte åt fickor till byxorna, medan själva övre delen av benstycket fick tas från morgonrockens framstycke. Jag gjorde några små ändringar, som att sy kantband på fickorna istället för infodringar, men i det stora hela följde jag beskrivningen till mönstret.
Ska bli spännande att se hur pass stora byxorna är på lillebror. Efter lite mätningar på byxor i garderoben borde de passa men ha ganska mycket puff nertill.
Nästa vecka är det dags för lillebror att fylla tre år. Jag kan knappt fatta att han redan blivit så stor och nu klarar en hel del alldeles själv. Som att klä på sig kläderna, hälla upp vatten i sitt glas och gå på pottan. Han är inte någon bebis längre utan en stor kille med en egen vilja. Väldigt stark och mycket högljudd sådan emellanåt. Vad passar då bättre än en tröja med starka (och högljudda) dinosaurier?
Jurassictyget gillar jag supermycket - det är färgglatt och lagom brokigt för att dölja eventuella fläckar som uppkommer vid användning. Tyvärr är det slutsålt, annars hade jag köpt en bit till, eftersom jag var lite snål och bara köpte så det räckte åt en tröja. Då det kom till färg på mudd och kantband tänkte jag först orange, men det visade sig att den nyans jag hade hemma var alldeles för blek och mesig. Brunt är ju snyggt och fläckvänligt, men valet föll till slut ändå på turkos, som är en favoritfärg här hemma då den klär alla mina killar så bra.
Efter att ha trilskats med Concertoklänningen under en tid var det nu en fröjd att få återgå till basicsömnad och bara låta maskinen jobba på. Det enda som bråkat är lillebror, som under den här veckan vägrat somna om kvällarna. Flera kvällar i rad har klockan varit över nio innan John Blund slagit till. Och vid den tiden har jag inte känt mig särskilt lockad att gå ner och sy.
Då lillebrors tröjor alltid tycks för korta valde jag ett mönster ur Ottobres höstnummer efter tips från Pernilla på bloggen Mockolini, som sytt modellen och tyckte att tröjans livlängd var lång. Det är första plagget jag syr åt lillebror i stl. 104. Det känns som om lillebror tagit ett jätteskutt i höst och nu spräckt meterstrecket, men förhoppningen är att tröjan ska vara lite stor nu så att jag (och lillebror) kan glädjas länge åt den.
Den här klänningen har jag sytt på ett tag nu, men idag på förmiddagen fäste jag de sista trådarna och pressade den. Det var en härlig känsla att kunna pröva den! Det har varit en utmaning för mig gällande sömnaden, bl.a. har jag inte sytt dold dragkedja med foder innan. Jag tror inte ens att jag helfodrat en klänning tidigare. Det var lite knivigt att få till just fodret kring blixtlåset så det fick jag sprätta två gånger innan jag fick önskat resultat. Fodertyget var så halkigt och ville bara glida omkring. Jag fick lov att nåla mycket tätare än vad jag normalt gör.
Mönstret kommer från senaste Ottobre woman - Concerto klänningen. Jag valde att även sy insnitten i midjan framtill vilket den uppsydda modellen i tidningen inte har. Det gjorde jag för att jag inte ville få en "gravidkänsla" över klänningen. Fodrets fåll har jag fuskat lite med och bara overlockat istället för att vika in 1+1 cm som det skulle vara enligt beskrivningen. Klänningens fåll sydde jag upp för hand med s.k. korssöm som ger en närmast osynlig söm på rätsidan. Bilden är lite oskarp, men jag kunde bara inte få till det bättre. Hoppas att ni kan se korssömmen med lila tråd ändå.
Jag har lite dubbla känslor inför det här med tygval till nya modeller. En del av mig tycker att det inte är mödan värt att sy en toíle i ett lite billigare tyg, medan den andra delen kan tycka att det är ganska smart om nu inte resultatet blir som önskat. Tygerna jag använt mig av den här gången är den billiga varianten: ett loppisfyndat stickat tyg som klänningstyg och ett svart polyesterfoder som jag fått av min faster. Och resultatet? Tja, inte så illa, inte så illa alls faktiskt... Om man bortser från den halvkrassliga, osminkade och ostylade modellen förstås.
Jag har varit krasslig nu några dagar så det blev ingen Halloweenfest för oss i år, men mannen körde i alla fall iväg och köpte en pumpa till oss så vi åtminstone har en pumpalykta. När de började gröpa ur den mindes jag lite vagt att man kan rosta pumpakärnorna och ha som godis istället för att bara slänga dem. Jag har aldrig gjort det förut och vi var alla lite skeptiska till resultatet, men det blev faktiskt gott! Och det var himla enkelt att göra; bara rensa kärnorna från fruktkött och skölja dem lite. Sen bre ut dem på bakplåtspapper och salta dem innan de åker in i ugnen i ungefär 20 minuter i 175 grader. Mums! Hela familjen gillade dem och de tog genast slut. Något att tänka på till nästa år alltså!
Denna veckan har jag tagit höstlov tillsammans med barnen. Det har varit riktigt härligt; vi har myst,lekt, varit utomhus, pysslat varit på bibblan och sen har vi även hunnit med lite loppisbesök. Första besöket gjorde jag och lilleman i måndags när storebrorsorna var på orkesterträning. Kommunens återbruk har en härlig blandning av allsköns möbler, textil, böcker och glas och porslin. Denna gången hittade vi ingenting och lillen blev lite otålig och ville därifrån, men precis när vi skulle gå hittade jag något väldigt intressant. En gungstol har jag länge velat ha, men jag har liksom inte hittat den där som bara måste följa med hem förrän nu. Köpet resulterade i att vi fick lov att köra hem en extra runda för att lämna av stolen, annars hade en av brorsorna fått sitta på taket. Vilken tur att jag just denna dag hade mannens bil och inte min lilla låda för då hade det inte gått alls... Väl hemma har gungstolen blivit alla utom pappans favorit och barnen bråkar om vems tur det är att sitta i den framför tvn. Tyvärr är den inte bara sådär härligt skavd och klar utan det är en pågående process som innebär att vardagsrummets golv fylls med färgflagor. Således måste den målas om någon gång och jag funderar vilken färg jag ska måla. Just nu är den antikgrå, men vad jag kan se har den även varit svart förut och sen är ju vitt alltid lika givet som färgval. Ja, framtiden får utvisa vilken färg den får.
Igår kväll var barnen sugna på att cykla en runda så det kombinerade vi med ännu ett loppisbesök hos den lokala idrottföreningen. Där fyndade vi en discokula till barnen, en ljusslinga med fula plastgrunkor på ljusen som jag dock slet av så fort vi kom hem så den blev naken. Sen gick vi loss på lite julpynt: barnen fick välja varsin liten julprydnad, fast L valde inte mindre än fem oerhört fula klämtomtar istället för som brorsorna varsin julljusgris. Själv samlade jag på mig ett gäng julkulor i papiermache, som jag samlat på i flera år redan.
35-årig mamma o fru. Jobbar inom handikappomsorgen. Har ett ständigt behov av att vara kreativ: sy, virka, måla, göra smycken och papperspyssel. Gillar även att gå på loppis
