Tidigt i våras någon gång satt vi på jobbet och bläddrade lite i klädkataloger inför sommarsäsongen. Min ena arbetskamrat pekade ut en blommig tunika/klänning som "min" stil. Jag funderade lite på kommentaren efteråt och kom fram till att den var rätt konstig eftersom jag ju inte har någon enda blommig klänning. Eller rättare sagt inte hade fram tills nu.
Jag var helt säker på vilken modell jag ville ha: singoalla med smock under bysten och volang nedtill - inspiration från Syltig och saftigs vuxensingoalla. Det blommiga tyget hade jag haft liggandes på hyllan ett bra tag: påslakan inköpt secondhand, men jag kände att det skulle behöva blandas upp lite och hittade ett rödvitrutigt tyg också det secondhand. Jag utgick från mönstret till den här tunikan, men som synes ändrade jag lite. Ärmarna gjorde jag vidare och de fick smocksömmar nedtill. Under bysten delade jag mönstret och sydde en smockkanal i rutigt tyg. Som avslut fick klänningen en volang också den i rutigt tyg. Voíla årets semesterklänning! Eller ja, riktigt så enkelt var det väl inte riktigt, det var en hel del missöden på vägen, men dem ska jag inte tråka ut er med.
För ovanlighetens skull bjuder jag även på en bild med undertecknad iklädd klänningen. Det är L som lekte mästerfotograf idag på morgonen.
Under höstlovet, även kallat potatislovet, kände jag att med tre (intensiva men härliga) barn hemma hela dagarna, och emellanåt även någon kompis till de stora barnen, behövde jag extra andningshål för att orka med att vara en bra mamma . Egentligen hade jag flera ofärdigheter och "symåsten", men dem valde jag bort och bestämde mig för att allt sytt och pysslat bara skulle vara till mig och döpte om lovet till mammas egosyvecka. Resultatet av veckan blev två halvfärdiga trikåöverdelar - en vardagströja och en tunika - och en halvfärdig virkad vante. Överdelarna saknade båda två fållar, men det har jag sytt nu efteråt. Vanten har jag däremot inte kommit i mål med.
När jag syr och bloggar har jag märkt att det lätt blir så att plagg blir obloggade om jag inte gör allt i rätt ordning. För att vara kronologiskt så borde jag alltså ha bloggat överdelarna före byxorna i förra inlägget, således oordningen i bloggen. Men den ska jag försöka att komma tillrätta med nu.
Båda överdelarna har provanvänts och tunikan har fått med beröm godkänt av den annars alltid kritiske maken. Vardagströjan blev även den godkänd, fast med utlåtandet att "tyget påminner som vanligt om en gardin". Ja, som ni märker är det inte lätt att imponera på min man. Emellanåt lyckas jag för han tyckte att A kunde ha sin drakdräkt/pyjamas från Halloween på sig på 1-årskalaset i helgen som kommer... Nja, kanske inte.
Först ut av överdelarna kommer mitt test av Windtunikan från Ottobre 2/2009. En vardagstunika med trekvartärm och lagom längd till jeans. Modellen kan även kortas och funka som topp eller förlängas och bli leggingstunika. Egentligen ska tunikan sys i viskosjersey, men till testet valde jag vanlig bomullsjersey fyndad på rea från Stoff & Stil. På tunikans halsringning och axelsöm ska enligt beskrivningen framilonband sys fast före ihopsömnaden. Innan hade jag mina funderingar på om det verkligen behövdes i halsringningen, men valde ändå att följa beskrivningen. Nu efteråt kan jag tycka att jag borde ha vetat bättre. När halsringningen skulle fållas blev det VÄLDIGT knöligt vid axelsömmarna eftersom där möttes inte mindre än tre lager framilonband. Resultatet blev att nålar bröts, att trådar gick av och att maskinen lyckades tugga ett litet hål i tyget. INTE alls kul, men jag intalade mig själv att det hela var ett test och att jag nu lärt mig läxan och lyckades på så vis övertala mig själv att färda tunikan. Väl färdig syns hålet i halsringningen bara om man studerar tunikan på nära håll, men jag vet ju att det finns, och nu även ni. Annars måste jag säga att jag är mer än nöjd med modellen och hur den sitter på. Den lite snäva A-linjeformen döljer mina "problemområden" utan att tunikan känns som ett tält. Jag kommer definitivt att sy fler Windtunikor.
I lördags var vi på Spången och åt julbord, dansade och hotellövernattning. Gott, roligt och skönt! Det tillhör ju ovanligheterna att mannen och jag gör något själva utan barnen så för tillfället behövdes så klart en ny tunika. Mönstret är detsamma som till denna, men jag har kortat av det där fickan skulle börja. Lila satin från Stoff & Stil.
Denna bild är från "dagen-efter-kvällen-före" och tunikan är således aningens skrynklig. Jag lyckades emellertid få till färgåtergivningen i ett "nytt" redigeringprogram jag hittade i datorn, det ursprungliga kortet var väldigt mörkt. Gillar tunikan, både färg och modell - bra eftersom jag förmodligen inte hinner sy något mer till mig själv före jul.
Så till testet av den nya kantbandsfoten - det gick kanon! Lätt att trä i kantbandet, foten kan justeras både i avseende på bredden på kantbandet och i sidled i förhållande till nålen. Var "tvungen" att hitta på något nytt som behövde kantbandas så det blev ett par små skor med knytband.
Yttertyget kommer från mitt senaste beök på Stoff & Stil och blev genast en favorit, tyvärr köpte jag bara en liten, liten bit så jag får tänka mig för vad den ska bli till... Även innertyg och snedslåband från S&S. Mönster från Babygarderoben.
Vi ska på dop på söndag, det är lilla H som ska döpas och jag har fått den stora äran att bli gudmor åt sötnosen. Jag hade tänkt sy en tunika för tillfället och har också gjort det, men nu när den är färdig frånsett fästande av alla trådar, så vet jag inte längre om jag ska ha den på mig eller inte.
Tunikan är kimonoinspirerad och mönstret kommer från Kreativa Kvinnor nr 2 -08. Både den retromönstrade satinen och den enfärgade lila köpte jag på Stoff& Stil sist jag var där. Sömnaden innebar en del utmaningar för mig. Dels var det den dolda dragkedjan i sömmen mitt bak, dels halskantningen med satinsnedslå.
Jag har aldrig sytt i en dold dragkedja förut, men läste mig till att man helst ska använda en för ändamålet avsedd specialpressarefot. Någon sådan har inte jag, så det blev till att använda den vanliga blixtlåspressarfoten och ställa nålen så nära spiralen som möjligt. Man kan se att där är ett blixtlås men jag tycker inte att det stör så mycket. Tyvärr tänkte jag lite fel när jag sydde fast blixtlåset så det går inte ända upp utan där är ett "glapp" längst upp. Sprätta gör man inte gärna i satin så dragkedjan sitter där den sitter. Kanske kompletterar jag med en liten knapp längst upp. Till nästa gång ska jag tänka på att själva "dragaren"(finns säkert någon bra fackterm men kommer inte på det nu) ska gå ända upp. Så till kantningen av halsringningen, jag tycker det är svårt att få till kantning med snedremsa så att det blir snyggt på båda sidor. Så även denna gång och jag tycker även att halslinningen står upp lite grann. Jag antar att övning ger färdighet och att det bara är till att öva på. Ovanpå detta såg jag när jag provade tunikan att jag av misstag råkat klippa ett litet jack i skärpet fram på vänster sida, måste ha hänt när jag klippte ned till sista stygnet före fastsättningen av skärpet. Känns snopet att upptäcka det som först när tunikan är färdig. Kanske kan man fästa en blomma eller något annnat över.
Tunikan är i princip färdig men jag vet inte om den kommer att bli helt färdig till dopet. Får se när tunikan "hängt till sig" någon dag om jag bestämmer mig för att ändå använda den och fäster trådarna och stryker den en sista gång.
