SKAPARLUST

Jag skapar av hjärtats lust, allt mellan himmel och jord.

Egosyvecka - oordning i bloggandet

Kategori: vuxenkläder

Under höstlovet, även kallat potatislovet, kände jag att med tre (intensiva men härliga) barn hemma hela dagarna, och emellanåt även någon kompis till de stora barnen, behövde jag extra andningshål för att orka med att vara en bra mamma . Egentligen hade jag flera ofärdigheter och "symåsten", men dem valde jag bort och bestämde mig för att allt sytt och pysslat bara skulle vara till mig och döpte om lovet till mammas egosyvecka. Resultatet av veckan blev två halvfärdiga trikåöverdelar - en vardagströja och en tunika - och en halvfärdig virkad vante. Överdelarna saknade båda två fållar, men det har jag sytt nu efteråt. Vanten har jag däremot inte kommit i mål med.

När jag syr och bloggar har jag märkt att det lätt blir så att plagg blir obloggade om jag inte gör allt i rätt ordning. För att vara kronologiskt så borde jag alltså ha bloggat överdelarna före byxorna i förra inlägget, således oordningen i bloggen. Men den ska jag försöka att komma tillrätta med nu.

Båda överdelarna har provanvänts och tunikan har fått med beröm godkänt av den annars alltid kritiske maken. Vardagströjan blev även den godkänd, fast med utlåtandet att "tyget påminner som vanligt om en gardin". Ja, som ni märker är det inte lätt att imponera på min man. Emellanåt lyckas jag för han tyckte att A kunde ha sin drakdräkt/pyjamas från Halloween på sig på 1-årskalaset i helgen som kommer... Nja, kanske inte.



Först ut av överdelarna kommer mitt test av Windtunikan från Ottobre 2/2009. En vardagstunika med trekvartärm och lagom längd till jeans. Modellen kan även kortas och funka som topp eller förlängas och bli leggingstunika. Egentligen ska tunikan sys i viskosjersey, men till testet valde jag vanlig bomullsjersey fyndad på rea från Stoff & Stil. På tunikans halsringning och axelsöm ska enligt beskrivningen framilonband sys fast före ihopsömnaden. Innan hade jag mina funderingar på om det verkligen behövdes i halsringningen, men valde ändå att följa beskrivningen. Nu efteråt kan jag tycka att jag borde ha vetat bättre. När halsringningen skulle fållas blev det VÄLDIGT knöligt vid axelsömmarna eftersom där möttes inte mindre än tre lager framilonband. Resultatet blev att nålar bröts, att trådar gick av och att maskinen lyckades tugga ett litet hål i tyget. INTE alls kul, men jag intalade mig själv att det hela var ett test och att jag nu lärt mig läxan och lyckades på så vis övertala mig själv att färda tunikan. Väl färdig syns hålet i halsringningen bara om man studerar tunikan på nära håll, men jag vet ju att det finns, och nu även ni. Annars måste jag säga att jag är mer än nöjd med modellen och hur den sitter på. Den lite snäva A-linjeformen döljer mina "problemområden" utan att tunikan känns som ett tält. Jag kommer definitivt att sy fler Windtunikor.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: