Som gift kvinna och mamma till tre killar vet man, med nästan hundraprocentig säkerhet, sin brudklännings öde - fortsatt hängande i en påse undanstoppad i en garderob någonstans. När vi tidigt i höstas rensade ur ena garderoben för att den skulle förvandlas till syskrubb var jag nära att sätta ut min brudklänning till försäljning, men mannen tyckte att det varit synd ifall magen skulle vara en tjej. När det nu var en tredje kille i magen så tänkte jag om och istället för att klänningen går vidare i släkten som brudklänning kommer den att leva vidare som dopklänning.



Mönster på flera olika dopklänningar finns i Ottobre 1/2003. Jag valde killmodellen, men uteslöt sjömanskragen. För att jag skulle våga göra något så drastiskt som att klippa sönder min brudklänning var jag tvungen att först sy en provklänning för att se att allt stämde överens med min inre bild av modellen och hur den skulle se ut och passa på A. Provsömnaden innebar att jag också fick chansen att öva mig på vissa sömnadsmoment och kunde göra eventuella misstag på provklänningen istället för den "riktiga". 

Modellen har ett fodrat ok med treddelat framstycke och en rynkad kjol. För att skapa rynkorna använde jag en metod  som jag inte provat tidigare, men läst att flera andra bloggare använder, nämligen framilonband. Jag blev mycket nöjd med resultatet, snabbt och enkelt skapas jämna veck.

Enligt beskrivningen ska klänningen stängas med hjälp av knappar i ryggen, vilket jag tyckte verkade svårt att göra på en liten som kanske inte vill vara stilla särskilt länge. Istället för knappar valde jag att sy i en dold dragkedja i ryggen. Efter att ha övat på provklänningen kom jag fram till att för att få en dold dragkedja snygg finns inga genvägar. Således strök jag först längs med båda sidor på blixtlåsbandet för att få taggarna att ställa sig upp, nålade och tråcklade blixtlåset på plats innan jag sydde fast det.

Eftersom modellen är ganska enkel tyckte jag att det kunde passa bra med dekorsömmar på fållarna. Jag valde en söm med  ofyllda och delvis fyllda löv som slingrar sig fram och sydde den sedan med brodyrtråd för ett skimmrande resultat. Tyvärr vill min kamera inte samarbeta med mig längre och jag kan inte få till någon skarp närbild.

Eftersom bebisar i allmänhet och lille A i synnerhet tycker om att stoppa allt i munnen valde jag att sy en rosett på bandet för att slippa risken att det skulle gå upp. Josefin har en bra beskrivning på hur man syr rosetter. Jag valde att ha bredare band upptill för en fylligare rosett. Banden är förresten en doppresent från damen i den lokala sybehörsbutiken, hon är för snäll!



Som synes utav ovanstående bild var det en rätt bra idé med en sydd rosett...