Tidigt i våras hade garnshoppen utförsäljning, Agneta som hade butiken skulle gå tillbaka till sitt gamla jobb inom vården. Jag passade på att köpa på mig en hel del garn bl.a. ett härligt mjukt garn i tre nyanser, Merino mix från Schoeller Stahl. Jag hade då inga direkta planer för vad jag skulle göra av garnet utan det var ett impulsköp. I början av semestern kom jag mig för att bläddra i en av moderns gamla Sömnad och handarbete från tidigt åttiotal och hittade en beskrivning på  en filt av virkade rutor som jag genast blev sugen på att prova. Nu åkte merinogarnet fram och ganska raskt virkade jag ett trettiotal rutor men så tog det svarta garnet slut... Jag försökte få tag på garnet i stans andra garnbutik och via nätet, men garnet fanns inte att få tag på någonstans. Rutorna förvandlades till ett ufo och blev liggandes i lådan här hemma. Jag hade givit upp och var beredd på att sy ihop rutorna till en kudde när jag tidigt en söndagsmorgon i september av en slump stötte på Agneta på loppis i brunnshallarna i Ronneby där hon stod och sålde garn hon fått över från Garnshoppen. Merinomixen hade hon dock inte med sig, men lovade att kolla upp om hon ännu hade några nystan i rött, svart och vitt  hemma. Jag hade tur, 15 nystan återstod och jag kunde via sms och förmedlande via sybehörsbutiken lägga vantarna på samtliga.

Under några kvällar  i september virkades övriga rutor, men sen kom det till det oerhört tråkiga ihopvirkandet och då tappade jag lusten totalt. Men eftersom oktober skulle vara månaden när jag tog tag i alla ufon här hemma så blev även denna lilla filt färdig till slut.